Krönika: Hur svårt kan det vara?

Klockan är 22:03 och framför mig ligger datorn där texten som jag inte börjat med än ska skickas in innan midnatt. Det tomma dokumentet stirrar övergivet på mig, men jag fortsätter scrolla ändå.

Tänker "bara en video till" men de där dansande AI- katterna är bara för roliga. Jag lägger ner mobilen och skriver några ord på min inledning, men raderar dem direkt och tar upp telefonen igen efter bara några sekunder. Tiden rinner iväg som vatten mellan fingrarna, och klumpen i magen växer för varje minut, men ändå kan jag inte börja. Hur svårt kan det vara egentligen?

Medan jag sitter där vid datorn börjar jag tänka, för trots den dagliga ångesten kan jag inte sluta prokrastinera. Det är inte bara inom skolan prokrastineringen sker, utan även hemma när jag ska ta hand om min rena tvätt eller plocka ur diskmaskinen. I stunden känns det skönt att slippa göra det jag egentligen ska, men jag mår nästan alltid dåligt efteråt. Jag blir mer och mer stressad för varje sak jag skjuter upp, men ändå verkar mina ursäkter alltid vinna. Min prestationsångest för hur slutbetygen kommer se ut, om jag kommer komma in på mitt drömgymnasium och ifall jag kommer lyckas i livet blir inte bättre av att jag prokrastrinerar.

Problemen är inte bara psykiska, ibland får jag magproblem och sämre aptit av att ofta känna stress. Men hur kan jag sluta? Att vi människor prokrastinerar ligger kommer naturligt, och det är inte farligt i sig. Om vi gör det för ofta kan det dock göra att vi mår dåligt- och visst känns det ändå alltid skönare att slippa stressen sista timmarna innan deadlinen?

I artikeln "Så slutar du skjuta upp- psykologens tips till prokrastinerare" (Dagens Nyheter, 2021-10-20) nämner Sanna Torén Björling psykologen Alexander Rozentals tricks till hur man kan stoppa beteendet. Jag fastnade för Rozentals tips om att gömma mobilen och ta bort allt annat som kan distrahera en, och det är nog viktigt. Vi använder telefonen som en ursäkt för att slippa jobba. Det är sanning. Vår stress kan minska av att vi lägger undan den istället för att låta den äta upp all vår tid och sen må dåligt för att vi inte har någon tid. Verkar rätt onödigt enligt mig.

En annan strategi som Rozental lyfte fram var att ha små delmål och belöna sig själv efter varje. Vi känner oss ofta bara duktiga om vi har klarat hela uppgiften, men jag tror att vi borde ge oss själva belöningar som typ godis, lite youtubetid eller att bara få chilla en stund.

Så nästa gång jag försöker skjuta upp en syssla, ska jag tänka på hur skönt det vore om jag inte skulle behöva sitta som en galning och arbeta ett par timmar innan midnatt. Jag ska lägga mobilen så långt bort från mig som möjligt, sätta timern på 30 minuter och sen belöna mig själv! Istället för att känna ångest för hur inlämningen ska gå, ska jag bara göra det. Gör det! För trots allt känns det mycket bättre nu, när dokumentet framför mig inte längre är ensamt, utan blomstrar av en färdigskriven krönika.

Siri Kanflo Teglund

Läs alla elevernas krönikor här:

Siri Lindstens krönika: Nu eller sedan – det är frågan

Siri Kanflo Teglunds krönika: Hur svårt kan det vara?

Stina Wikbergs krönika: Vi är bekväma av naturen

Ester Campanher Jeanssons krönika: Knackar inte på så ofta längre