Nöjeskrönika: Gubbarna som håller mig ung länge

Av Ronny Karlsson

Ålder kan vara svårt att relatera till ibland. Men gör man det på rätt sätt så kan man känna sig ung länge. I alla fall så länge som veteranerna i Deep Purple och Rolling Stones inte bara släpper samlingsskivor utan faktiskt mycket bra ny musik.

Vid 58 års ålder är det bara att inse att det går sakta utför på en del sätt i livet. Det är stelt i kroppen på morgonen, det knakar en del i rygg och nacke och en golfrunda på 18 hål är alldeles lagom motion för att inte slita ut sig.

Nästan 60 år alltså. Min bild av 60-åringar när jag var ung var att de typ bara gick och väntade på döden. Nu vet jag som tur är bättre.

Man kan också välja att antingen känna sig 58 år gammal eller 58 år ung.

Här är musiken ett bra sätt att känna sig mer trygg i det senare alternativet. Det är ju nämligen så att jag fortfarande tycker att många av banden från 80-talet är bra och de musikerna är i princip alla äldre än jag.

Men det finns dom som sticker ut här. Nyligen har jag nämligen fascinerats av två stora rockband som inte bara fortfarande finns utan fortfarande gör bra musik.

Vi pratar då om Deep Purple och Rolling Stones. Här landar vi i åldrar som får mig att känna mig ung.

Deep Purple består i dag av Ian Gillan, 80 år, Roger Glover, 80 år, Ian Paice, 78 år, Don Airey, 78 år. Och så ungtuppen Simon McBride som är 47.

I Rolling Stones är Mick Jagger och Keith Richards båda 82 år. Ronnie Wood är 79.

Här faller min ungdomsteori om att man är slut vid 60 år ganska platt. De båda banden har det gemensamt att de släppt ny musik under sommaren, och båda skivorna är väldigt bra.

Deep Purples "Splat" är ösig, melodisk och jag tycker hela skivan låter bra. Den som gillar orglar kan dessutom njuta av att Don Airey får riktigt mycket utrymme, som vanligt när det gäller Purple i skön samklang med ett vasst gitarrspel.

Rolling Stones då. Jo, på något sätt är det bandet som alltid låtit ungefär likadant men som ändå lyckas förnya sig. "Foreign Tongues", som albumet heter, känns fräscht och ingen kan misslyckas att höra att det handlar om just Rolling Stones.

Jag har 24 år på mig innan jag är där Keith Richards är i dag åldersmässigt. Dessutom har jag levt mitt liv snäppet sundare än han har.

Jäklar vad vi i min generation ska rocka på äldreboendena i framtiden, och det är länge kvar innan vi sitter där. Hoppas jag.

* * *

Konsertdags igen. DAD väntar på Liseberg och det ser jag fram emot. Det är ett band som alltid funnits där utan att få min totala uppmärksamhet. Kommer bli en kul kväll på ett förhoppningsvis välfyllt Liseberg.

* * *

Veckans tv-tips: "Kriminalarkivet" på SVT Play fortsätter att imponera på mig. Avsnittet om flickmorden i Stockholm på 60-talet var mycket välgjort, och dessutom lärde jag mig att de brotten legat till grund för en av Sjöwall och Wahlöös större framgångar.

* * *

Så nära att krocka i tisdags. En bil marginellt större och marginellt snabbare än mopedbilen den skulle köra om kom emot mig på ett krön i närheten av Åsa. Som tur var fanns det plats i vägrenen.

* * *

Det var kul med matmarknaden på torget förra veckan. Vi gjorde ett reportage där kollegorna testade maten och jag åt själv där ett par gånger under veckan. God mat och kul när centrala Kungsbacka lever upp.

* * *

På tal om torget. Känns det inte som att kommunen har fått väldigt mycket bättre fart på Sommartorget i år?

* * *

Bara en arbetsvecka till. Sedan väntar fyra veckors semester. Ska bli skönt även om jag alltid har tyckt om att jobba mitt i sommaren. Jag ligger ändå inte på stränderna hela dagarna och augusti kan många gånger vara minst lika varmt och fint som juni eller juli.

Ian Gillan under en konsert i USA 2024. Foto:Shutterstock