Konstnären Anita skapar främst intuitivt

Av Annika Lundby

Kungsbacka är fullt av duktiga konstnärer. Här finns allt från fritidskonstnärer till konstnärer som kommit betydligt längre än så. Norra Halland kommer under året att presentera ett urval av alla dessa konstnärer. Den här gången är det Anita Johansson som visar upp sin konst.

Namn: Anita Johansson

Ålder: 67

Bor: Kungsbacka

Därför trivs jag som konstnär: Jag tycker mycket om det långsamma arbetet i grafikverkstaden. Varje bild tar tid att komma fram till: teckna på plåten med torrnål, provtrycka, teckna mer, provtrycka igen, teckna mer, provtrycka med olika färger och så vidare. Handen arbetar, tiden går och jag är i den. Det är då, under arbetet, som fler bilder kan födas i ett flöde. Som om jag är en del i det som sker, mer än att det är jag som gör. Då är arbetet som bäst, men så är det långt ifrån alltid. En konstnär jag känner beskrev det ungefär så här: ”Det händer i ateljén och då är det bäst att jag är där”. Det håller jag med om: det handlar om arbete i mängd och tid. En annan viktig faktor är sammanhang med kolleger. Ålgården – konstnärernas verkstäder och galleri (Borås), KKV Varberg och Grafik i Väst, (konstnärsdrivet grafikgalleri i Göteborg), är tre sammanhang som betyder mycket för mig. Att veta att en rad av mina bilder finns i väntrum och på andra offentliga platser är också betydelsefullt.

Beskyddaren. Här ser man ett nytryckt blad kvar i pressen.

Tekniker jag helst jobbar med: Måleri och grafik, men de senaste åren främst grafik. Även installation och skulptur. Vad jag gör beror främst på vad sammanhanget kräver. Jag fotograferar en hel del och har användning av bilderna i fotobaserade grafiska tekniker.

Du och jag. Ett av mina bidrag till utställningen Dualitet på Galleri Hamnmagasinet i Varberg.

Så jobbar jag när jag skapar: Jag arbetar främst intuitivt. Det jag gör uppstår under arbetet i ateljén eller i grafikverkstaden. Det är sällan jag skissar innan jag gör plåtar för grafiska tryck eller målar. Jag kan visserligen börja med någon vag idé, men slutresultatet brukar vara något annat. Blir jag inte själv överraskad av det jag gör ekar det tomt.

Får vi komma i land?

En konstnär jag beundrar: Jag kan inte välja ut en. Det kommer en rad konstnärer, vars konstnärskap betyder mycket för mig, Louise Bourgeois, Lena Cronqvist, Nina Bondeson, Marie-Louise (de Geer Bergenstråle) Ekman, Karin Mamma Andersson, Gittan Jönsson. Sex starka konstnärskap som haft och har inflytande i den samtida konsten.

Introspektion.

Mitt bästa verk: Det hoppas jag att jag har kvar att göra; att jag fortsätter att utvecklas och undra över livet i många, många år till och att det avspeglas i det jag gör.

Jag ska ta hand om dig. Platsspecifik skulptur till Årstads mycket tillfälliga konsthalls utställning Ur&skur.

En lokal konstnär jag beundrar: Textilkonstnärerna Märta Rinde-Ramsbäck och Ulla Onvall gjorde, förutom att utveckla texttillkonsten, stor skillnad för konst och konstnärer i Kungsbacka. De var med och bildade Fjäregruppen 1965, en grupp som inte bara bildade ett viktigt kollegialt sammanhang utan också drev på politiken för att skapa rum för konst och kultur. Tack vare Märta Rinde-Ramsbäcks ihärdiga kulturpolitiska kamp infördes enprocentsregeln i Kungsbacka, som säkrade konstnärliga gestaltningar vid varje kommunalt bygge. En regel som nu är hotad i kommunen.

Mitt favoritmuseum i världen: Det finns ett litet museum i Paris, som jag är väldigt förtjust i – Musée de la chasse et de la nature – med en märklig blandning av vapen, uppstoppade djur och samtida konst. Här kan man bli båda överraskad och glad! Annars blir nog valet Louisiana i Humlebaek. Efter en smidig tågresa från Kungsbacka väntar alltid en stor konstupplevelse

.