Krönika: Ett trevligt möte på lunchrestaurangen

Hur brukar ni göra på lunchen? Matlåda på jobbet eller en sväng på stan för en lunch? För min del är svaret både och, men jag föredrar en lunch på stan för att få lite miljöombyte. Och så finns alltid chansen att springa på någon nyhet eller träffa någon intressant person. Just det hände i veckan.

Jag hade satt mig till bords efter att ha hämtat mat från thaibuffén. Ibland går jag ut och äter med några jobbarkompisar, men idag var jag ensam. Men inte så länge. För en försynt äldre man frågade om han kunde få sitta vid mitt bord: ”Det är så tråkigt att sitta själv.”

”Självklart”, svarade jag. Hade känts väldigt oartigt att svara något annat. Och jag behövde inte ångra att jag sa ja. Det blev nämligen ett givande samtal över en bit mat. Vi pratade om både det ena och det andra. Bland annat om den äldre mannens arbetsliv, palt, korsord och om saknaden efter hans fru: ”Det är tyvärr så tyst hemma nu”.

Han påpekade efter en stund att jag åt fort, vilket även min fru gör då och då… Om den äldre mannen var orolig över att samtalet snart skulle ta slut eftersom jag åt snabbt ska jag låta vara osagt, men hur som helst så satt jag kvar och pratade vidare en stund till. Det är så lätt att rusa vidare och dra igång nästa grej på att göra-listan. Men det märktes att han var glad över att vi satt och pratade i en knapp halvtimme. När jag ursäktade med mig att jag behövde gå och jobba utbrast han: ”Det här var trevligt. Det gjorde min dag. Det får vi göra om.”

Och jag skulle ljuga om jag sa annat än att den kommentaren värmde i hjärtat. En dag som började lite segt lyfte på något sätt, så vi båda skiljdes åt lite gladare. Med andra ord ett utmärkt avbrott från jobbet – och dessutom god mat.

Ha en trevlig helg.

Stefan Pettersson, chefredaktör