Krönika: Vad är det som gör oss lyckliga?

Av Ulrika Wahlström

Jag är på en tillställning där en äldre herre jag känner, vi kan kalla honom Alf, säger att han inte är lycklig längre. Hur kan han vara det? undrar han. Han är ju änkeman sedan ett par år.

Alf är 80 plus, gladlynt och underhållande. Han berättar lyriskt att ena dottern hjälper honom att upprätthålla trädgården, som hans bortgångna fru skött med sådan perfektion. Han strålar när han beskriver hur hans andra dotter fixar med hushållssysslor som gör livet lättare att leva. Han skiner upp när han får berätta om hur han och hans son regelbundet musicerar ihop. Alf nämner alla sina fina barnbarn kärleksfullt vid namn. Som grädde på moset har Alf precis blivit gammelfarfar!

Men Alf känner sig inte lycklig. Att han och hans älskade fick över 50 år tillsammans är ingen tröst. Hon är inte här nu. Någon föreslår försiktigt att Alf ska omdefiniera sin bild av lycka.

Att lycka förändras över tid kan jag intyga. Fort kan det gå! Paketet med tomater för 39kr som ingick i storhandlingen häromdagen var inget lyckopiller precis, men det var däremot upptäckten av fyra små tomater på plantan jag sköter, som om den vore min bebis.

Jag vill säga åt Alf att lycka kan vara när man lyckas kränga på sig en sport-bh när man är svettig från strandhäng. Men så kommer jag att tänka på att jag drog just den referensen när jag mötte en manlig kompis i Kungsbacka tidigare på dagen och det var inte speciellt lyckat.

Jag börjar fundera på vad som gör mig lycklig. Att på sommarens första cykeltur till havet, när benen ännu ej vant sig vid att trampa på, höra en okänd man peppande ropa i uppförsbacken: ”Bara några meter till och så kan du bara rulla!”. Att tassa upp tidigt på morgonen och hinna till smultronen innan mördarsniglarna gör det. Att med en Sommarpratarare som sällskap vara ute i skogen och plocka bär.

Lycka är så klart olika för olika personer. Det kan vara fryspizza och popcorn, som för Yngsta Sonen. Han gillar också att ha något att längta efter – såsom att åka till farmor. Det är fint! Jag hade själv en nära relation med min mormor, farmor och bonusmormor och fina minnen fyller mig som bubblande champagne. Kontakt med äldre, kloka människor gör mig lycklig.

Maken finner lycka i allt från en god kopp kaffe på morgonen till att ha hälsan och att ta en tur med familjen med båten. Och han blev lyrisk härom dagen när han kom hem till en välansad trädgård. Jag hade slitit hela dagen och belöningen var nu att höra att häcken är fin och i precis rätt utformning! Smärtan i min rygg som kom efter allt trädgårdsarbete botades av ett rörlighetsträningspass på gymmet som fick kroppen att skrika av lycka.

Många föräldrar säger att de är lyckliga när barnen är lyckliga. Ungdomar är på topp när de får ligga ostörda i sina stökiga rum och scrolla på telefonen samtidigt som de tömmer ännu en energidryck. Det blir inte jag euforisk av. Ärligt talat blir jag ibland som mest lycklig när mina ungdomar är som mest olyckliga – som när de måste plocka ur diskmaskinen.

Jag är lyckligt lottad som har Alf i mitt liv. Och vet du? Han ser lycklig ut när han berättar om sin familj och när han studsar upp ur soffan när det vankas blåbärspaj med bär från Valldas fina skogar. Vad gör dig lycklig? Kanske är det de där små sakerna i vardagen som får dig att må bra?