Debatt: Skatt är inget självändamål - svar på repliker

Av Ronny Karlsson

Att bestämma skattesats är ett av de mest långtgående mandat som en förtroendevald besitter. Man har därigenom rätten att ta andra människors pengar, i teorin hur mycket som helst, och den som vägrar betala riskerar rättsliga följder och ytterst statens våldsmonopol. Det är med andra ord en makt som fordrar ödmjukhet, inte nonchalans.

Ytterst bygger hela vår demokrati på att de som utövar den makten aldrig tar den för given, utan ständigt ifrågasätter den. Det är också därför vi aldrig får se på skattehöjningar som en neutral åtgärd, knappt värda en axelryckning, utan snarare som ett ingrepp i människors frihet och framtidsplaner.

Min tidigare insändare handlade om just detta: att skatt inte är ett mål i sig, utan ett verktyg. Ett verktyg som måste användas med respekt för hur välfärd faktiskt skapas. Replikerna som följt visar att den diskussionen behövs. Fortfarande finns en föreställning om att välfärdens kvalitet står i proportion till skattesatsens höjd och att ambitioner i skolan, omsorgen eller klimatpolitiken automatiskt kräver högre skatt. Det är för vissa en tacksam politisk talepunkt, men den är likväl fundamentalt fel.

Det är mot den bakgrunden som den retorik vi numera hör från Kungsbackas Socialdemokrater är särskilt bekymmersam. Man förespråkar i praktiken en hämningslös budget – ett slags ekonomiskt självbedrägeri - där höjda skatter genererar just en axelryckning. Kritik avfärdas med en självbelåten retorik om att ökningen bara motsvarar en viss mängd kaffe för en undersköterska. Det är en politik som saknar både ekonomiskt hyfs och den ödmjukhet som borde prägla varje beslut om andra människors pengar.

Miljöpartiet å sin sida hänvisar till Donut-modellen: en global makroekonomisk idé om planetära gränser och sociala golv. Det är en intressant modell i internationella sammanhang, men den har mycket lite att göra med kommunal ekonomi. Kommuner har lagstadgade uppdrag och deras ekonomi bygger på skattebas, skuldsättning och incitament, inte på abstrakta cirklar.

Att värna välfärden handlar inte om att höja skatten, utan om att ta ansvar för hur resurser används. Det är fullt möjligt att vilja ha en stark välfärd och samtidigt värna människors rätt att behålla mer av sin egen lön. Det är just det Moderaterna står för: att välfärd byggs genom arbete, tillväxt och goda prioriteringar – inte genom att reflexmässigt peka på skattehöjningar i en kommun som redan ligger över rikssnittet. Skatt är inget självändamål. Det är ett verktyg som måste användas med respekt, ansvar och långsiktighet.

Att ta ansvar för skatten är att ta ansvar för demokratins kärna.

Med vänliga hälsningar

Emanuel Forsell (M)

Ordförande i nämnden för Förskola & Grundskola

Ledamot i kommunstyrelsens arbetsutskott

Gruppledare