Krönika: Kan du leva självständigt under en vecka?

Av Ulrika Wahlström

Min familj kan stoltsera med att vi ofta är i beredskapsövningsläge, men jag ska erkänna att vi behöver jobba mer på att få ihop en tillräckligt stor mat- och vattenreserv.

Om vi drabbas av extremväder, it-avbrott eller krig går samhällets resurser först till de mest utsatta. Därför rekommenderar Myndigheten för civilt försvar starkt att du ska klara dig själv i minst sju dygn utan el, rinnande vatten, uppvärmning, mobilnät eller digitala betaltjänster.

Våra ungdomar vet att det är svårt att laga mat vid kris. Några dagar efter vår rejäla veckohandling menar de att maten är slut. Och är jag bortrest slutar både spis och tvättmaskin att fungera. Ungdomarna är lösningsorienterade, men den snabbmatsleverans som idag är en knapptryckning bort, fungerar inte om internet ligger nere.

Vi får inte längre ett sammanbrott vid elavbrott. Vi har lager med batterier och stearinljus. Bor man i Vallda får man titt som tätt öva på hur det är att leva utan el. ”Är det någon annan som har strömmavbrott?” är nästan en lika vanlig fråga i den lokala Facebookgruppen som ”Har någon sett min katt?”. Någon energikris lär inte min familj drabbas av. Vi har ett rullande energilager i form av flak med energidryck.

Att det kan bli svårt att förvara mat vid en kris fick flera matbutiker uppleva då de i veckan utsattes för något som troligtvis var en cyberattack. Det är alltså inte hokuspokus det här med att det kan hända saker. Det händer.

Plastpåsar har blivit lite av ett skällsord, men faktum är att det är ett måste att ha ett stort gäng soppåsar hemma. Om det inte finns vatten kan man inte spola. Och då är det inte dumt att ha en påse i toaletten, som räddar dig från att sitta i skiten. Bunkrande av toapapper görs lämpligen när något av de lokala sportlagen säljer just dessa nödvändiga rullar.

Om det är riktig kris kommer det inte gå att tanka. Det övar många curlade ungdomar ständigt på. Jag menar, de låter bilen, som har tom tank, stå där på uppfarten och vips så är tanken full igen. ”Någon” (läs: förälder) har fixat det.

Vi är många som har övat på det här med att kollektivtrafik och transporter inte rör sig. Vem har inte väntat förgäves på lokalbussen eller på ett paket. Jag beställde hem medicin igår och hoppas att den anländer innan den stundande julgranskrisen kommer. Du som är allergisk mot gran vet att allergimedicin är ett måste om man ska klara av att besöka släkten under julen.

Som småbarnsmamma är man intuitivt riggad för om krisen kommer. Sonen påminner mig om det när han berättar om ett minne från när han var liten och åkte skidor och det hände en olycka i overallen. Inga problem, hade jag sagt och snabbt trollat fram extraoverallen. Och du som har en bebis – jag är säker på att skötväskan är full med extra kläder, extra nappar, extra mat, extra blöjor – utifall något skulle hända.

En lärdom från livet som småbarnsförälder är att extralagret användes löpande och man hade aldrig med sig barnmat som bebisen vägrade äta. Inte som fiskbullarna och de andra konserver jag bunkrade upp med för några år sedan. Ingen ville äta dem. De gick ut i datum. Nu bygger vi upp ett krismatlager med ambitionen att byta ut allt löpande med start januari, som ju ändå ofta ses som en krismånad.

Och du som skäms för att du inte är tillräckligt uppkopplad – det här är ett tillfälle att glänsa med din analoga kompetens. Du har säkert viktiga telefonnummer och familjens personnummer nedskrivna. Det hjälper föga att vara som jag, som utantill kan det telefonnummer min bästis hade som barn, men jag kan inte mina egna barns nummer.