Debatt: Min bild av jobbet inom hemtjänsten

Replik till insändaren "Oroande att personalen mår dåligt", Norra Halland 27 juni 2025.

Låt mig ge min bild av verkligheten i Kungsbackas hemtjänst (några av många punkter).

Avsändaren lyfter viktiga frågor om kvalitet, värdighet och ansvar, men pekar också ut personalen som bristfällig. Det är lätt att kräva förändring, men då måste man förstå villkoren.

1. Fackligt engagemang kräver utrymme

Många har knappt tid att ta rast, än mindre läsa på om fackliga rättigheter. Förtroendet för ombuden är ofta svagt. Utan trygghet vågar få lyfta känsliga frågor, rädslan för repressalier är verklig.

2. Tystnad är självskydd, inte likgiltighet

Vad som kallas passivitet är ofta uppgivenhet. Vi säger ifrån, men när kritik avfärdas som ”gnäll”, tystnar man. I ett fall lämnade chefen ett negativt utlåtande om några anställda till sin efterträdare, utan dokumentation eller samtal. Medarbetaren hade tidigare fått goda omdömen, men hade också vågat framföra kritik. Det negativa omdömet påverkade lönen, självkänslan, och visade hur makt kan missbrukas. Så skapas tystnad: inte av ovilja, utan av rädsla.

3. “Klagomål” är ansvar

Att påtala underbemanning och stress är inte gnäll, det är omsorg. Men att agera kräver stöd och resurser som ofta saknas. Vi bär ansvar, men har inget inflytande.

4. Trycket underifrån räcker inte

Vi försöker påverka, men möts av tystnad. Förändring kräver mod även uppifrån.

Tillbud, ett symptom på ansvarsflykt.

Vi dokumenterar problem, men sällan leder det till förändring. Avvikelserapporter försvinner in i systemet. Vi har inga budgetar, bara vår kropp, tid och omtanke. Våra röster noteras som "kännedom".

Följ med en dag. Spring mellan larm, nycklar, sorg, restider och tidspress, först då förstår man varför personalen mår dåligt. Först då förstår man tystnaden.

Det ironiska i allt? De som krävs på ansvar och lojalitet, misstänkliggörs nu som passiva. Visa konkret vad som gjorts, för personalen.

Sex chefer på två år. Sex stilar. Ingen kontinuitet. Kompetenta lämnar. Vårdtagarna drabbas.

Tystnaden är inte likgiltighet. Det är ett rop.

Medarbetare i Hemtjänsten