Krönika: folkskygg efter pandemin

Av Christina Forlin

Det var en ovanlig känsla som infann sig för någon månad sedan. Vi blev bjudna på en födelsedagsmiddag en lördag kväll några veckor fram. Det kändes som en evighet sedan vi var på födelsedagskalas, längre än det dryga ett och ett halvt år som pandemin varat.
Åh vad roligt! var förstås den första reaktionen.
Tänk att äntligen få träffa min kära vän igen i verkliga livet, och inte bara henne. Det var fler som skulle komma. Men vilka då? var nästa fundering. Och vad skulle man ha på sig?

Vi började planera för kvällen, och plötsligt kände jag mig otroligt orutinerad. Hur skulle detta gå att vara social och prata en hel kväll? Kanske borde vi öva först?
Tillfälle gavs kvällen innan visade det sig, då mannens bror med familj hörde av sig och undrade om de kunde komma förbi och kanske till och med sova över eftersom de skulle åka från Skåne till Liseberg och ta en extra dag i Göteborg.
Jovisst, självklart! Vi sågs visserligen som hastigast i somras, men det var längesedan vi riktigt kunde prata. Det såg vi fram emot.
Men vad skulle vi bjuda dem på? Och tänk om de inte åkte i tid och vi som skulle bort på vår första middag på länge. Sedan skärpte jag till mig. Så här kunde jag väl inte hålla på.

Coronatiden har uppenbarligen satt sina spår. Sakta har man vant sig vid en hemmatillvaro med promenader, tv-serier och Skypemöten med kompisar eller de utflugna barnen. En relativt bekväm tillvaro om än ganska småtråkig. Men att det skulle vara så omständligt att växla upp och hitta tillbaka till sina gamla hjulspår hade jag inte riktigt föreställt mig. Man har trots allt varit på middag förr.

Så vi satsade, och förberedde både kvällen vi själva skulle ta emot våra gäster och den vi var bortbjudna på. Det gick förstås bra.
Och om det var värt besväret? Tusen gånger om! Vi fick två fantastiskt trevliga kvällar och blev påminda om hur livet än gång tedde sig.
Någon gång kommer det förhoppningsvis tillbaka igen på riktigt, även om det just nu återigen varnas för stigande smittotal.
Men till dess, håll ut och tveka inte sedan när väl inbjudningarna kommer!