Krönika: Bästa smaken på egna kräftor?

Av Christina Forlin

Nu kommer de igen, tipsen om vilka kräftor som är bäst just i år. Snart är smakjämförelserna lika värsta vinprovningen, eller vad sägs om ”att kräftorna är smakrika och har en stor personlighet” eller ”… med ett försiktigt inslag av lök”.

Få andra livsmedel än just kräftor, öl och vin väcker smakpanelernas intressen i samma omfattning. Och vad kan de bero på? Att man äter och dricker dem vid extra festliga tillfällen? Inte vet jag.
Kräftor är jättegoda rätt hanterade, och visst vill man ha det bästa till kalaset. Eller?
Tycker mig under senare år ana en viss skeptisk hållning gentemot de upphöjda skaldjuren.
Några kommentarer i min omgivning andas ”visst gärna kräftskiva men jag äter hellre räkor”, och de gamla klassiska påståendena ”att det är inte lönt att äta dem, det är för mycket jobb” hörs allt oftare. Havskräftor ligger bättre till men även de för utstå viss kritik.

Är det så att kräftorna har tappat sin stjärnstatus i augustikvällen till förmån för vad man skulle kunna kalla ”skaldjurskiva”, som nuförtiden även innebär västerbottenspaj gärna med en sallad?
Inte mig emot, det är gott det också, men en aning sorgligt tycks det mig, att kräftorna har tappat lite av sin magi.
Kanske den inte bara hänger ihop med smaken för min del utan om allt som omgärdade festen förr. Ofta var det släktkalas, och kräftorna fiskades upp i sjön av oss själva oavsett väder. Det kunde vara rejält blåsigt och regnigt men fiska kräftor var ett måste på premiärdagen den 7 augusti. Sedan skulle de sumpas i bäcken och kokas av mormor.
Och det fanns fantastiska tillfällen.

Kräftor som fiskades upp i tidiga morgonen medan solen gick upp och dimmorna lättade över vassen. Oväntade möten kunde också inträffa, som en simmande älg.
Och nöjd med fångsten kunde man sedan få vandra hemåt och krypa ner i sängen igen en kort stund.
Ljudet av levande kräftor i en hink en tidig morgon kan fortfarande göra mig lyrisk, och kanske bidrar alla goda minnen till att de smakar lite extra bra.
Kräftor, smör och bröd – och melon och glass till efterrätt.
Se där – det är allt som behövs!