Försäkra husdjuret – att tänka på som djurägare

Vi är många som har ett eller flera husdjur. Ofta är hunden, katten eller hästen en lika självklar del av familjen som ett barn. Det som däremot inte alltid är lika självklart är hur hög veterinärräkningen kan bli om djuret skadar sig eller blir sjukt. Djurförsäkringen är inget man bör glömma bort.

Försäkring för olika typer av djur

De djur som oftast försäkras här i Sverige är hundar, katter och hästar, helt enkelt eftersom de är vanligast. De villkor som gäller för att försäkra sina djur ser dock inte likadana ut för olika djurslag, eftersom riskerna och vårdbehoven skiljer sig åt.

För hundar, hästar och katter handlar det alltid om sjukdomar och olycksfall. Även ras, ålder och eventuell tidigare sjukdomshistoria påverkar både vilket skydd som kan erbjudas och hur omfattande det är.

Det här brukar en vanlig djurförsäkring omfatta

Veterinärvårdsförsäkringen är den del som de flesta djurägare kommer i kontakt med först, eftersom den täcker kostnader som uppstår i samband med sjukdom eller olycksfall. Det handlar om sådant som undersökningar, provtagning, röntgen eller andra diagnostiska åtgärder, medicinering samt eventuell operation och efterföljande vård. Beroende på försäkringens omfattning kan det även ingå kostnader för rehabilitering, till exempel sjukgymnastik efter en skada.

Livförsäkringen fyller en annan funktion än veterinärvårdsförsäkringen, eftersom den inte är kopplad till behandlingskostnader utan till djurets ekonomiska värde. Om djuret avlider till följd av sjukdom eller olycksfall, eller om det måste avlivas av medicinska skäl, kan livförsäkringen ge ekonomisk ersättning baserad på det valda försäkringsbeloppet.

Det här är framförallt relevant för djur som har ett högt inköpspris, avelsdjur eller djur som används i tävlingssammanhang, alltså djur som inte bara har ett värde som familjemedlem utan även ett ekonomiskt värde. Ersättningen är tänkt att kompensera för en ekonomisk förlust, inte för en känslomässig.

Det här påverkar priset

Det som påverkar premien mest är djurets ålder. Det beror på att unga och friska djur innebär en lägre risk för försäkringsgivaren. Även rasen spelar in, eftersom vissa raser är kända för att vara predisponerade för olika typer av hälsoproblem, exempelvis i leder, hjärta eller andningsvägar.

Självrisken är den del av skadekostnaden som djurägaren själv betalar innan försäkringen träder in och täcker resten. Den kan bestå av en fast del, ett rörligt procentuellt belopp, eller en kombination av båda. Det här är något som vanligtvis går att välja själv när försäkringen tecknas.

En högre självrisk ger en lägre premie, eftersom man som djurägare tar på sig en större del av risken. Väljer man i stället en lägre självrisk blir den löpande premien ofta högre, men den egna kostnaden vid ett vårdbesök blir lägre. Vilket som passar bäst beror på hur den egna ekonomin ser ut och på hur stor oförutsedd utgift man känner sig beredd att betala själv.

Att tänka på innan man tecknar en försäkring

Innan man bestämmer sig för en försäkring bör man noggrant gå igenom vad som ingår. Att enbart titta på hur hög premien är, är inte att rekommendera. Försäkringsbeloppet, det vill säga den högsta summa som kan betalas ut, varierar som sagt och bör anpassas för det vårdbehov som rimligen kan uppstå för djuret i fråga.

Karenstiden, den tid efter tecknandet då försäkringen ännu inte gäller fullt ut, är en annan viktig detalj. Det är även också viktigt att förstå vilken betydelse som tillskrivs eventuella befintliga och dolda fel, alltså sjukdomar eller skador som redan fanns eller var under uppsegling när försäkringen tecknades. Sådana undantas normalt sett nämligen från ersättning.

Att teckna försäkring för en valp eller kattunge och föl så tidigt som möjligt har flera fördelar. Ju yngre djuret är när försäkringen tecknas, desto mindre är sannolikheten att det redan finns några hälsoproblem som riskerar att undantas från försäkringen. Ett skydd som tecknas tidigt innebär också att djuret är försäkrat när olycksrisken är som störst. Unga djur är ju ofta ganska nyfikna och därmed oförsiktiga av sig.

Så fungerar skadeanmälan

Det första man ska göra vid sjukdom eller om det hänt en olycka är alltid att kontakta en veterinär för undersökning och behandling. Veterinären dokumenterar symtom, diagnos och eventuell behandling. Detta bildar sedan underlag för skadeanmälan till försäkringsbolaget.

Ofta erbjuder veterinären så kallad direktreglering. Det innebär att kliniken sköter kontakten med försäkringsgivaren och drar av den del som täcks av försäkringen på den faktura man själv ska betala. Om det inte går att direktreglera så betalar man hela kostnaden själv. Därefter skickar man in allt underlag, för att få ersättning i efterhand.