Nöjeskrönika: När vi plötsligt blir bättre än proffsen

Av Ronny Karlsson

Jag tror att vi svenskar är ganska lugna och försiktiga, och de flesta av oss vill inte framhäva oss och tycka att vi är bättre än andra. Men det finns undantag. Trafiken är ett sådant undantag. Men det finns ett område till där det känns som att allt fler har blivit ”experter” de senaste åren.

Det dyker upp lite tankar om trafik här med jämna mellanrum. Det engagerar mig och jag tycker att vi svenskar är ganska dåliga på att köra bil. Det är något fel när det är lättare att köra bil i Los Angeles än i Göteborg.

Men jag tycker mig kunna göra en spaning om ett annat område där allt fler blir ”experter”. Det handlar om restaurangbesök och hur allt fler verkar veta så mycket bättre än både serveringspersonal och kockar. Jag är övertygad om att matkunskapen ökat i landet, inte minst med hjälp av att det knappt går att slå på tv-n i dag utan att det presenteras recept. Och allt som tillagas i studior är ”otroligt gott”.

Men är vi verkligen bättre än proffsen. Är jag bättre än en snickare om jag lyckas slå i några spikar hemma utan att träffa fingrarna?

Jag är inte på restauranger tillräckligt ofta för att ha vetenskapligt stöd för detta, men tycker mig se en utveckling där allt fler ska in och göra menyn bättre, skicka rekommendationer till kocken och framför allt klaga på den mat som serveras.

Inte minst ser man detta i grupper av manliga besökare, ofta säkert från olika företag. Det ska högt och tydligt pratas om kockens tillkortakommanden och det ska anmärkas på saker som det inte alls känns som att personen i fråga har någon koll på.

Visst ska man säga till om maten inte smakar bra.

För ett antal år sedan beställda jag kyckling på en restaurang i Köpenhamn, den såg tillagad ut men var helt djupfryst. Då kunde inte ens jag vara nöjd.

Den här spaningen får också visst belägg på sociala medier. På Facebook finns ett konto som heter ”Hänt på restaurang” och där kan man roa sig med att läsa vad personalen själv egentligen tycker om en del av besökarna. De bongar som skrivs ut efter beställningen får mig att skratta en hel del när sanningen om vad personalen tycker kommer fram.

Det berättas också fantastiska historier. Till exempel om den man som var på dejt och skulle imponera på kvinnan vid bordet genom att säga att han inte kunde beställa ett vin som smakade nötter då han var allergisk mot nötter. Den proffsiga servitören började inte skratta förrän dejten gapskrattade…

Där finns önskemål om att få en ryggbiff ”well done men ändå saftig” och en hel del annat som roar.

Det finns säkert anledning att säga till ibland. Men ofta blir det här bara larvigt i mina ögon.

* * *

Konsertdags igen. Under fredag och lördag ska jag se band i världsklass på Götaplatsen. Eller ja, det handlar om coverband, men efter att ha sett detta i fjol kan jag lova att med Led Zeppelin blir det inte tråkigt.

* * *

Dessutom är det semester nu. Det här blir det sista jag skriver på fyra veckor. Inga stora planer men det ska bli en sväng till Stockholm och en del golf. Men mest av allt bara ladda batterierna.

* * *

När semestern är slut är det dags för val i Sverige. Vi har blivit bättre i Sverige på att rösta. Låt det fortsätta så. Vår demokrati är ännu viktigare i dag när det ser ut som det gör i världen.

* * *

Just det, det blir ju konsert även på söndag. Då ska femåriga barnbarnet åka Farfars bilar med farfar på Liseberg och sedan ska vi se Smash Into Pieces. Jag är övertygad om att det finns ett rockintresse även i henne. Det verkar liksom komma med blodet.