Debatt: Synd om hackspettarna

Stundtals kan jag känna en inre oro över hur det ska gå för hackspettarna, när den nya Onsalavägen kommer att byggas. Den lilla fågelskaran har ju under lång tid, skapat sitt eget revir i någon hemtrevlig skogsdunge, där tyvärr vägen nu är planerad. Att någon utomstående nu skall komma och skövla det dom under många år byggt upp, låter inte alls trevligt.

Vad kommer att hända när denna, deras egen skogsdunge, jämnas med marken, kommer de att känna att livet inte längre har någon mening? Man kan ju undra, men inte veta.

Givetvis är det svårt att sätta sig in i en fågels allra innersta och veta vad som kommer att ske. Kommer de att tycka att livet är meningslöst och begå suicid, för att visa oss människor hur illa vi har betett oss?

Eller kommer de att försöka finna någon lösning, vilket givetvis hade varit det bästa både för dom själva och för oss som orsakat deras problem.

Kanske skulle en flytt till en annan boplats, få skapa ett nytt revir och få nya

vänner, inte vara något negativt. Kanske skulle de också få nya partner, vilket säkerligen också skulle ge deras liv en större mening och gagna dem alla.

Förhoppningsvis kommer dom någon gång framöver, kunna ta en flygtur över den nya Onsalavägen och känna en viss tacksamhet för att vägbygget hade blivit av och på så sätt bidragit till en förändring

i deras nya liv. En förändring som gjort att det nya reviret och boplatserna har blivit både större och bättre än de gamla. Fastän det var tidig morgon och alla skulle till jobbet, så kunde de ändå inte se några köer på den nya vägen. Trafiken sågs fungera precis så som den var tänkt att göra.

Kanske kan vi sedan efter att vägen blivit klar, efter många års väntan, känna att vi nu har lyckats med att värna Onsala.

Lennart Lindgren

Läs mer debatt:

Debatt: Viktigt att kunna lita på tåget

Debatt: Skolan måste ha tid för varje elev

Debatt: Dags att tillåta husvagnar på ställplatserna