Debatt: Vilken människosyn har (M)?

Om man läser Emanuel Forsells och Daniel Hognerts debattartikel i Norra Halland den 28 juni 2026 (”Trygghet byggs inte på tvångsblandning”), kan man konstatera att samhället består av ett vi och ett de. ”Vi” bor i villor och småhus. Där finns trygghet. De andra bor i betonggetton med alla dess fel och brister.

Allt är ”såssarnas” fel. Nu vill de till råga på allt tvångsblanda folk också, enligt Forsell och Hognert. De känner sig emellertid tvingade ”att bygga stad där staden hör hemma – i stationsnära lägen”. Där kan kreti och pleti bo i sina gråa betonghus.

Kungsbacka är fortfarande en småstad även om en del av de nya bostadsområdena rymmer hus med fyra till fem våningar. Aranäsområdet och delar av Kollaområdet som exempel.

Småstaden som stadsbyggnadstyp är robust eftersom den kan innehålla olika upplåtelseformer genom sin låga skala. Här kan finnas lägenheter för hyresrätter och bostadsrätter i mindre flerfamiljshus eller radhus, parhus och enfamiljshus för alla upplåtelseformer. Detta gör att småstaden står stark mot tidens konjunktursvängningar. Här kan man alltid bygga ut oberoende av de skiftande tiderna.

Omkring en tredjedel av Sveriges befolkning bor i hyresrätt. Det finns alltid behov av hyresrätter. För familjer utan kapital, för ungdomar som vill flytta hemifrån men bo kvar i hemorten, för äldre som inte orkar med fastighetsskötsel och trädgårdsarbete etc.

De hyresbostäder som byggts under senare år i Kungsbacka stad hyrs snabbt ut. En omedelbar efterfrågan finns alltså i Kungsbacka. Dessa hyreslägenheter finns mixade i Aranässtadens och Kollaområdets bostadsrätter. Kallar (M) det för tvångsblandning?

Om kommunen ska driva en social bostadspolitik som gäller för alla kommuninnevånare måste hyresrätten finnas med som en del av lösningen.

Ägande och gemenskap går inte alltid hand i hand. Speglar Forsells och Hogerts artikel moderaternas syn på bostadsbyggandet hoppas jag att väljarna genomskådar deras skräckpropaganda.

Leif Fred, opolitisk arkitekt Kungsbacka