Debatt: När flickorna halkar efter måste politiken se det

För första gången är en större andel pojkar än flickor behöriga till gymnasiet. Det visar Skolverkets nya statistik över årets niondeklassare.

Skillnaden är liten. Men det är ett historiskt trendbrott och det kommer inte ur tomma intet. Under de senaste tio åren har flickornas skolresultat försämrats mer än pojkarnas. Flickor har fortfarande högre meritvärden, men avståndet mellan könen minskar. I år är det för första gången pojkarna som har högre gymnasiebehörighet. Det här måste vi ta på allvar.

I skoldebatten har vi länge talat om pojkarna. Om pojkar som läser mindre, har lägre betyg och oftare halkar efter. Det har funnits goda skäl till det. Men när utvecklingen förändras måste också vår blick förändras.

För Liberala Kvinnor är det här en viktig jämställdhetsfråga. Vi måste förstå varför flickornas resultat försämras och vad skolan kan göra annorlunda. Skolverket pekar bland annat på ökad stress, sämre mående och att flickor i lägre grad än pojkar upplever att de får stöd och uppmuntran från sina lärare. Det finns ingen enkel förklaring, men utvecklingen är tydlig.

Det finns också en risk i att flickor blir osynliga just för att de fortfarande, i genomsnitt, presterar bättre. En elev kan ha höga betyg och samtidigt må dåligt. Hon kan vara stressad långt innan hennes resultat börjar synas i statistiken.

Anna Thunes, ordförande Liberala Kvinnor Göteborg

Nu behöver vi agera på flera nivåer. Staten behöver fortsätta bygga kunskap om könsskillnader i skolan och se till att den kunskapen kommer skolorna till del. Huvudmännen behöver följa både flickors och pojkars resultat och mående. På varje skola behöver lärare och elevhälsa ha möjlighet att upptäcka elever som börjar må dåligt och sätta in stöd tidigt.

Och vi behöver lyssna mer på flickorna själva. Vad är det i skolan som skapar stress? När upplever de att stödet brister? Och vad skulle göra att fler kan lyckas i skolan utan att betala priset med sin hälsa?

Vi ska fortsätta prata om pojkar som halkar efter. Men jämställdhet kan inte vara att vi alltid letar efter samma problem hos samma kön.

När verkligheten förändras måste politiken göra det också.