Debatt: Bättre bilda regering proportionellt

Efter varje riksdagsval uppstår samma problem: Hur ska en regering bildas när inget parti eller block har egen majoritet?

Det har utvecklats en komplicerad parlamentarisk praxis, som kan ifrågasättas från både effektivitets- och demokratisynpunkt – ett politiskt skådespel med sonderingsuppdrag, toleranspartier och röda linjer.

Men det finns en enkel lösning, som har motsvarigheter i andra länder, svenska kommuner och riksdagens utskott: Efter valet sätts regeringen samman så att partierna får ministerposter i proportion till sin storlek i riksdagen. Valresultatet bestämmer alltså direkt såväl riksdagens som regeringens sammansättning.

Principen finns redan i svensk rätt. Val av ledamöter i region- och kommunstyrelse ska ske proportionellt om en viss minoritet i fullmäktige begär det. Samma skulle kunna användas för regeringen.

Därmed skulle även mindre partier få regeringsansvar utan att först behöva förhandla sig till en plats i ett regeringsunderlag. Det skapar förutsättningar för breda kompromisser kontinuerligt under mandatperioden. I stället för att 51 procent styr över 49 som blir konstant missnöjda kan partierna inrikta sig på att söka lösningar i sakfrågor som tillgodoser en stor del av väljarkåren. Frågorna kan dessutom behandlas öppet och allsidigt i samhällsdebatten före beslut i riksdagen i stället för att bli avgjorda i slutna förhandlingar redan under en taktisk regeringsbildning.

Och man undviker att små partier får oproprtionerligt stort inflytande som betalning för att fylla upp med mandat till 175.

Regeringsbildningen skulle med denna metod kunna ske kort efter att valresultatet står klart. Inga månader av sonderingar behöver föregå en ny regering. Och konfliktnivån kan sänkas.

Vem som ska vara statsminister i regeringen avgör riksdagen enkelt genom röstning. Om en kandidat får mer än hälften av rösterna blir den vald. Annars hålls en andra omröstning mellan de två som fått flest röster, och den som då får flest röster blir vald. Statsministern räknas in bland de regeringsposter som fördelas proportionellt mellan partierna. Övriga ministrar utses av respektive partigrupp.

Fördelningen på departement sker genom att partierna får välja i ordning efter antal mandat.

Väljarnas fördelning av mandaten i riksdagen får alltså bestämma regeringens sammansättning – en enkel, snabb och demokratisk metod som avspeglar hela folkviljan och skapar förutsättningar för breda lösningar på samhällsproblemen.

Per Andersson, statsvetare