Debatt: Med hijab känner jag mig stärkt

Frihet och anspråk om demokrati är inte bara ord som är uppradade i artiklar utan något som ska visas i handlingar.

Medan vissa muslimska majoritetsländer tvingar kvinnor att bära slöjan under namnet islam, är det inte vad religionen står för. Islam avvisar dessa handlingar eftersom det är uppbyggt på fred, kärlek, övertygelse och tillgivenhet. Dock ser man att västländer tvingar kvinnor att ta av sig slöjan. Man förödmjukar och misshandlar kvinnor genom psykiskt och socialt tryck.

Det är nästan som om problemet inte är sjalen eller kvinnan, utan den arroganta politiken runt om i världen som talar om hur kvinnor ska klä sig och hur de ska vara.

Som arabisk kvinna är jag stolt över min hijab, min identitet och det som gör mig annorlunda i ett europeiskt land.

Jag skulle vilja lyfta frågan om hijab i samband med den internationella hijabdagen ur min egen synvinkel. Jag anser att bära slöjan är ett sätt att leva, ett livssätt på vilket jag tror. Slöjan är inte ett hinder för drömmar, och det är inte en mur som blockerar hjärnan, som vissa påstår. Att täcka mitt Slöjan är inte bara ett tygstycke som täcker huvudet. Min slöja står för god moral, respekt och värdighet. Slöjan hindrade mig aldrig från att resa, den hindrade mig inte från att lära mig eller från att uttrycka mig som jag vill, slöjan ”kvävde mig” inte som vissa beskriver det. Den fastkedjade mig inte till min religion, snarare har den och är fortfarande något som ger mig säkerhet, som får mig att känna mig fri och som uttrycker min identitet. Detta grundas i det faktum att jag själv valde att bära min slöja.

Jag lovade mig själv för ett tag sedan att jag inte någon endaste dag kommer att döma någon efter utseendet och för att göra bilden tydligare och närmare dig; att ha slöja betyder inte att jag tycker att varje tjej som inte har den är sämre än mig. Vi vet inte vem som är närmast Gud, ”Allah”, och andras intentioner angår inte mig. Jag tror inte att någon i världen har nycklarna till himlen.

Det handlar inte om att bedöma det yttre utseendet på människor och saker utan det inre och vi vet inte vilken handling vi gör som öppnar paradisets dörrar. Anledningen till att jag bär slöjan är för att känna mig närmare Gud, den upphöjda.

Mitt mål är inte att se vacker ut i min slöja, utan jag bär den med kärlek för att få min skapares tillfredsställelse och extra pluspoäng i livets resa.

Jag kommer aldrig att tillåta någon att undergräva mitt självförtroende och mina principer. Förhoppningsvis lär vi oss en dag att acceptera varandras skillnader. Oavsett våra olikheter måste vi respektera alla utan några undantag. Vi kan inte göra anspråk på frihet och demokrati medan vi undertrycker människans enklaste rättighet: att välja vad hen gillar, vad hen står för och vad hen tror är sant.

Tasnim Marawi