Folkhälsomyndigheten har buntat ihop äldre till en enda jättestor grupp medborgare. Alla mellan 70 och 107 är i en och samma riskgrupp. Att det skiljer över 30 år mellan de yngsta och de äldsta spelar ingen roll, tydligen. Alla är lika sköra, har lika dåliga lungor, har levt lika slitsamma liv och mår likadant, fysiskt såväl som psykiskt.
Är du 70-plussare ska du ha hjälp. Och i vissa trapphus finns lappar om att det är bra att handla åt 70-plussare. Det verkar omtänksamt, men är det färdigtänkt?
En 60-åring kan vara försvagad men en sjuttioåring frisk och pigg. Varför är inte hälsostatus viktigare än ålder? Detta är åldersfixering.
Därför är det inte konstigt om yngre medborgare törs leva ungefär som vanligt: träffas och festa, öla och fika. Gång på gång får de ju höra att de inte tillhör någon riskgrupp. De har inte fyllt 70. Håller sig alla gamlingar hemma är det ju fritt fram för de yngre. Lydiga gamla, fria unga. Ingen fara, alltså?
Fast alla ska tvätta händerna. Samt hålla avstånd, vilket det är si och så med tyvärr.
Tack alla som visar respekt och använder sig av sunt förnuft!
"Vi måste ta de här samtalen med våra barn"
✔ Spyor ✔ Psykningar ✔ "Lever han eller?"
Han har varit på åtta utlandsmissioner, varav fem under den blå FN-flaggan. Nu har Åsabon Adam Folcker tagit ledigt från jobbet i ett år för att göra återbesök i Kosovo, Makedonien, Bosnien, Liberia och Libanon. Han ska kolla läget sådär 20 år efter det senaste uppdraget: Hur blev det egentligen? Resorna ska resultera i tidningsartiklar och möjligen också en bok så småningom.



