Tennislöftet om flytten: "En barndomsdröm"

Av Eric Andersson

Efter mycket om och men bestämde sig Måns Ljungkull för att flytta till tennismeckat Båstad i samband med gymnasiestarten. Men sedan flytten gick söderut har en skada gäckat 16-åringen.

TENNIS. Till slut hade Måns Ljungkull två alternativ: stanna på hemmaplan eller flytta 15 mil söderut. Gymnasievalet skulle göras och han hade blivit antagen till både NIU på Aspero i Göteborg och RIG i Båstad. Han väntade så länge det bara gick med att bestämma vilken väg han skulle gå.

– Kvällen innan dagen jag var tvungen att bestämma mig tänkte jag att jag skulle gå efter känslan jag hade när jag vaknade på morgonen, berättar Måns Ljungkull.

Magkänslan dagen därpå sa Båstad och än så länge har tennislöftet inte ångrat sig. Det var främst att flytta hemifrån i så pass ung ålder som gjorde att han tvekade.

– Det är ett stort steg. Men hade jag valt Göteborg så hade jag behövt pendla dit varje dag och det är också lite jobbigt. Att gå i Båstad har varit lite av en barndomsdröm och hittills känns det bra.

Boende i anslutning till skolan i Båstad får man lösa själv och Måns Ljungkull har lagt rabarber på ett litet attefallshus. Det ligger ett par hundra meter från skolan och tennisbanorna. Han berättar att det varit ett stort steg att flytta hemifrån och än så länge åker han hem till familjen i Kungsbacka i princip varje helg.

– Men det är klart. Man måste tvätta, diska, laga mat och sånt...

Vilken av hushållssysslorna har varit den största utmaningen?

– Jag har ingen tvättmaskin hemma så jag behöver cykla till ett campus som har tvättstuga. Det gör jag en gång i veckan men det är så litet så grejerna torkar ganska långsamt.

Än så länge har det dock inte blivit mycket tennis i Båstad för Måns Ljungkull. I juni fick han en stressfraktur i ryggen som hållit honom borta från tennisbanan sedan dess.

– Det finns olika grader av stressfrakturer och min var inte fullt utvecklad ännu. Jag skulle tro att det är några veckor till någon månad kvar innan jag kan testa att spela igen, säger Måns Ljungkull när NH träffar honom på Kungsbacka TK i mitten av oktober.

När han är fit for fight igen blir det sju tennispass i veckan och en handfull gympass. Men att ha en hög träningsbelastning är inget nytt för 16-åringen.

– Jag har alltid tränat mycket och för att bli bra måste man göra det. Det blir nog lite mer än vad jag gjort innan men det är inte ett så stort hopp.

Hur har det varit att inte kunna träna och spela som vanligt?

– Det är jättejobbigt när man ser alla andra spela. Men jag försöker bara ha tålamod för det går inte att stressa. Då kommer det bara bli värre efter hand.

Stressfrakturen i ryggen är, utöver någon stukad fot här och där, den första riktiga skadan som han haft.

– Även om det är jobbigt får man lärdomar av det gällande hur man ska träna och vikten av att vila.

Riksidrottsgymnasiet är inte bundet till någon specifik tennisklubb, och Måns Ljungkull kommer fortsätta tävla för Kungsbacka TK. Innan han åkte på sin skada under sommaren kunde han se tillbaka på ett positivt år.

– Det gick bra för mig fram till skadan. Jag gick till kvartsfinal i SM och tog mig till final i dubbel. Sen vill man alltid utvecklas ännu mer.

Det stora målet för resterande del av 2026 är att komma tillbaka från sin skada och kunna spela division 1 med KTK i december. Ifjol var han med i truppen men spelade inte.

– I år kanske det blir lite annorlunda om jag är skadefri och i form så jag tar en plats. Det är en höjdpunkt på året, Måns Ljungkull.