Debatt: Usel mejlkultur på fler håll

Jag läste om chefredaktör Stefan Petterssons försök att bjuda in elever i Kungsbacka till politikerdebatt – och att han fått noll intresse av skolans rektorer. Så man kan gråta.

Men det är inte endast rektorer som beter sig så ohyfsat/stressat/nedlåtande/oengagerat. I dagens digitala värld är det nästan norm. Men att personer i chefsposition struntar i att svara är ju skrämmande och kanske ett hot mot just demokratin – det som Stefan Pettersson ville lyfta.

Som egenföretagare är jag med om detta hela tiden, att minst hälften av mejlen blir obesvarade. Ett exempel är kyrkan i Kungsbacka som nästan aldrig svarar.

Jag har en återkommande välgörenhetskonsert för elefanter (Elephant Aid) och när jag mejlar frågan till församlingar i Kungsbacka om att låna en kyrka får jag noll svar eller kanske ett enda, som är ett nej.

Konserterna har istället ägt rum i till exempel i Lindome, Göteborg och Bollebygd. I början av september gjorde jag ett tjugotal utskick till diakoner, präster, organister och kommunikatörer i Kungsbacka om att få hålla en föreläsning om gamla kungsbackabor – detta tillsammans med en dragspelare.

En omtyckt och kärleksfull påminnelse om dem som levat här i kommunen före oss. Jag fick noll svar. Hur blev vi sådana här människor, hur skapade vi arbetsplatser med denna tidspress och omänsklighet? Mellanmänskliga relationer är allt vi har.

Lena Brorsson Alminger