Efter att ha varit anställd i kommunen i över 25 år och hela denna tid fått höra att vi ska jobba solidariskt och att ställa upp när det krisar är inte bara en självklarhet, utan mer eller mindre en skyldighet. Åt ena hållet, och det hållet gynnar inte oss på golvet. När vi behöver hjälp av chefer, HR eller liknande tar det till 99 procent stopp.
Var finns solidariteten och krishjälpen då? ”Håll käft och jobba” är något som blivit förmedlat många gånger, fast pedagogiskt inlindat i bomull. Vi flyttas runt som pjäser på ett schackbräde eller hamnar mellan stolarna när våra kroppar är trötta, slitna och vi inte orkar mer.
Det gamla uttrycket ”sparka neråt och slicka uppåt” borde vara kommunens slogan, för det är precis vad som sker.
Trött, sliten och besviken
"Jag kommer att sakna många"
"98 procent av alla vi möter är positiva"
I en fruktansvärd storm i januari 1920 går ångfartyget Macona under på revet utanför Nidingen. 49 besättningsmän omkommer – bara en enda man överlever genom att klamra sig fast i masttoppen i vinterkylan. Nu berättar Frillesåsförfattaren Carl-Magnus Stolt den dramatiska historien.