Efter att ha varit anställd i kommunen i över 25 år och hela denna tid fått höra att vi ska jobba solidariskt och att ställa upp när det krisar är inte bara en självklarhet, utan mer eller mindre en skyldighet. Åt ena hållet, och det hållet gynnar inte oss på golvet. När vi behöver hjälp av chefer, HR eller liknande tar det till 99 procent stopp.
Var finns solidariteten och krishjälpen då? ”Håll käft och jobba” är något som blivit förmedlat många gånger, fast pedagogiskt inlindat i bomull. Vi flyttas runt som pjäser på ett schackbräde eller hamnar mellan stolarna när våra kroppar är trötta, slitna och vi inte orkar mer.
Det gamla uttrycket ”sparka neråt och slicka uppåt” borde vara kommunens slogan, för det är precis vad som sker.
Trött, sliten och besviken
Har översatt 60 böcker – nu väntar största projektet
Färdigt förslag ska vara klart om några veckor
Hon vet hur det känns att gå sönder och vad som krävs för att bli hel igen. Idag arbetar Marie Heydecke med samtal och personlig utveckling, och arrangerar snart en egen mässa i Älvsåkersgården för andra gången.



