Debatt: Behöver kungsbackaborna någon mat?

Den frågan känns minst sagt berättigad när man dagligen ser byggnadsarbeten på kommunens bästa åkermark.

Parisavtalet och mötet i Glasgow har ju som mål att få stopp på den globala uppvärmningen. En del är att minska transporterna och göra dem som behövs klimatneutrala. När en ändlig resurs som åkerjorden förstörs för kommande generationer så måste maten transporteras allt längre bortifrån. Men det är väl inget problem för den finns ju att köpa i affären. Men skulle alla beslutsfattare resonera så lär det bli svält.

Det är ju en ynnest att få äta sig mätt tre gånger om dagen plus lite extra gott ibland. Det är inte alla som har den möjligheten. Risken för hunger och svält ökar med klimatför-ändringarna. Risken är att fler människor flyr och det innebär att de måste få livsmedel någon annanstans ifrån. Barn svälter och tom dör på flera håll i världen när maten fattas. Sen vi ska inte glömma att världens befolkning ökar i snabb takt.

Men det berör ju inte oss säger någon. Men det gör ju det! Allt mindre areal ska producera mat till allt fler. När den bästa marken tas till bostäder, vägar och industrier så ska grödorna odlas på annat håll. Ska vi odla mer protein till människor så ställer det höga krav på jord-månen men också att det går ca sju år emellan likvärdiga grödor för att förhindra växt-sjukdomar.

För att ta det lokala perspektivet innebär det att man behöver göra som förr i tiden. Bygga i bergskanter, impediment och marker med låg avkastning. Ger man sig tid att studera landskapet så ser man tydligt hur man sparade på odlingsjorden.
Sen måste vi inse att det måste byggas på höjden, och gärna i trä, allt för att spara på den brukningsvärda jorden. Kommande generationer kan inte bygga som det görs nu.

Allt var inte sämre förr!

LRF:s kommungrupp
i Kungsbacka
Henrik Arnesson, ordförande