Fjärås första kvinnliga präst lyfte djurgudstjänster

Av Tove Eliasson

Hon är Fjärås första kvinnliga präst och den som satte djurgudstjänster på kartan i kommunen. Nu är det dags för Helena Högberg Särndahl att fylla jämnt.
– Sextio är inte så viktigt, säger hon.

Det är en grå och disig tisdag i februari, men inne i Fjärås kyrka är det varmt och välkomnande.

– Här kan man byta bild, kolla! Det är 1600-talets ”high-tech”, säger Helena Högberg Särndahl med ett skratt och visar baksidan på kyrkans altare. Mycket riktigt går de stora trämålningarna att byta ut mot varandra.

På lördag fyller Fjäråsprästen 60 år, men hon tycker inte det är en lika stor grej som hennes senaste jubileum.

– Jag hade massa kalas när jag fyllde femtio men nu är det bara med närmaste familjen. Jag tycker inte sextio är lika högtidligt. Femtio, då ska man fira och ha en riktig fest. Sextio kan vara lite mer… det är inte så viktigt liksom, säger Helena Högberg Särndahl. Istället för fest väntar spa i Göteborg för henne och den närmsta familjen.

Lång relation till kyrkan

Helena Högberg Särndahl kom i kontakt med kyrkan redan som 7-åring, då hon började sjunga i kyrkokör.

– Sen hade jag en lite rebellisk tonårstid, som många har, säger hon och skrattar.

När hon blev vuxen kände hon dock att kyrkan ”drog henne tillbaka”.

– Då var jag kanske i 19, 20-årsåldern. När jag var 20 började jag jobba som församlingsassistent, vilket jag även gjorde under tiden jag pluggade teologi, säger hon.

År 1994 började Helena Högberg Särndahl jobba som diakon, något hon sedan gjorde i 20 år innan hon blev präst.

– Som diakon jobbar man mer med kyrkans sociala arbete. Jag tyckte det var roligt, men det var prästens arbete jag längtade efter, säger hon.

Efter några år som präst i Onsala började Helena år 2018 som präst i Fjärås församling.

– Jag är den första kvinnliga prästen här, säger hon och visar upp ett plakat inne i kyrkan där församlingens präster genom tiderna står uppradade. Längst ner står hennes namn, och det är mycket riktigt tavlans enda kvinnonamn.

Årliga djurgudstjänster

Vid frågan om vad som är det bästa med hennes yrke kommer svaret snabbt:

– Jag älskar att fira gudstjänst. Det är väldigt, väldigt roligt, det är att gå in i en annan dimension av verkligheten på något sätt, säger Helena Högberg Särndahl. Hon förklarar:

– Det är ju på riktigt det som sker i gudstjänsten, och samtidigt så är det en rit, och någonting händer med oss människor när vi utför riter tillsammans. Jag tycker det är jättespännande att kunna knyta ihop en så pass lång historia med nutiden liksom. Jag tar ju ofta i föremål som är från 1600-talet.

Utöver gudstjänsterna för människor började Helena Högberg Särndahl för några år sedan med konceptet "Gudstjänst med välsignelse av husdjur". Den äger rum en gång om året, på helige Franciskus dag den 4 oktober. Det är enligt Helena ett uppskattat koncept.

– Det har varit mest hundägare, men sist så kom det en kille med sitt flasklamm som han hade fött upp själv. Det tyckte jag var jättefint, berättar hon och fortsätter:

– Jag brinner för det, både med Franciskus men också med djuren, att få hela skapelsen välsignad.

Finns det något som är lite svårare med ditt jobb?

– Det jag är sämst på det är det administrativa, det tycker jag är jättetråkigt, skrattar Helena Högberg Särndahl, men blir snabbt allvarligare när hon kommer in på en annan tuff aspekt med prästyrket.

– Det är en viktig del att som präst kunna möta det svåra. Det kan vara begravningar med särskilda omständigheter. Yngre människor, olyckor eller där någon har tagit sitt liv. Jag tror att vi är väldigt bra rustade för det, men det är alltid svårt, och det kräver den yttersta koncentrationen. Det är ingenting man gör med vänsterhanden. Men det är också gott att kunna bidra till att hjälpa människor i svåra situationer, säger hon.

Helena har inga tankar på att sluta med prästyrket ens efter den framtida pensionen.

– Jag kommer väl bli som alla andra pensionerade präster, säger hon, och syftar på att man brukar behöva rycka in och hålla i begravningar, gudstjänster och liknande. Hon lägger till:

– Och det tror jag man vill också!

Helena Högberg Särndahl
Ålder: 60 (på lördag)
Bor: I lägenhet ”med utsikt över hela Kungsbacka”
Familj: Änka, har två döttrar (”fantastiska tjejer”) och en svart labrador
Intressen: Körsång, historia, aktiv i föreningen ”Kyrkosångens vänner”