Debatt: Först skapa problemen och sedan moralisera

Under lång tid har Sverige tagit emot mycket stora volymer utan krav på språk och försörjning, och utan krav på att följa svenska regler. Resultatet är en stor grupp som står utanför arbetsmarknaden och lever på bidrag, samtidigt som kommunernas välfärd pressas hårt.

Det Socialdemokraterna borde tala om är konsekvenserna av åratal av misslyckad integration. Vi ser det i socialtjänstens belastning, i skolor med stora stödbehov, i otrygghet som breder ut sig, i rättsväsendet, där man får hantera följderna när kriminalitet, klansamhällen och parallella normer får fäste.

Och när Socialdemokraterna drar in äldreomsorgen gör de det på samma ohederliga sätt. Socialdemokraterna blundar för de problem som personalen själva beskriver, språkbrister, kommunikationsproblem och en arbetsmiljö som blir tyngre när erfarna medarbetare tvingas vara tolkar och brandsläckare varje pass. Det gör yrket mindre attraktivt, och det är ett av skälen till att fler tvekar inför att arbeta i omsorgen. Att sopa det under mattan hjälper ingen, minst av allt de äldre.

Hyckleriet blir extra tydligt när de plötsligt börjar tala om kommunalt självstyre. När kommunerna under lång tid pressades av stora mottaganden var det inte mycket tal om självstyre. Kommunerna förväntades lösa bostäder, skola, socialtjänst och omsorg, ofta med kort framförhållning och utan att verksamheterna var dimensionerade.

Så när Socialdemokraterna nu plötsligt spelar försvarare av självstyret är det svårt att ta det på allvar.

Frivillig återvandring handlar dessutom inte om att tvinga bort människor som arbetar och bidrar. Den riktar sig till dem som under lång tid inte integrerats, som fastnat i bidragsberoende och utanförskap, och som själva vill återvända. Tvånget som Socialdemokraterna antyder finns inte, hela poängen är just frivillighet. Och återvandringsbidraget är inte nytt, det infördes av Socialdemokraterna i början av 1980-talet, under Olof Palmes regering. Skillnaden nu är att fler verktyg faktiskt används för att hantera följderna av en misslyckad politik.

Det som hotat välfärden är inte att man erbjuder en frivillig möjlighet. Det som hotat välfärden är en politik utan krav och utan kontroll, och ett parti som nu hycklar för att slippa ansvar.

Carita Boulwén (SD), riksdagsledamot

Sverigedemokraternas kommunstyrelsegrupp

Stefan Jägnert

Stefan Vilumsons

Elisabeth Svensson

Susanne Andersson