Debatt: Arbetslinjen är nödvändig för framtiden

Av Christina Forlin

Att ställa krav är att bry sig. Alternativet är att låta människor som befinner sig i utanförskap stanna kvar där och att det i värsta fall ärvs av nästa generation. Att arbetslinjen vinner över bidragslinjen är en ödesfråga för Sveriges framtid och för de 546 hushåll som mottog ekonomiskt bistånd förra året i Kungsbacka. Situationen skiljer sig åt mellan hushållen, men insatser för att komma närmare ett arbete är bara en del. Minst lika viktig är principen att om man får samhällets hjälp med bidrag ska man också ge någonting tillbaka.

Över en miljon människor i arbetsför ålder i Sverige är inte självförsörjande. En under många år ansvarslös migrationspolitik i kombination med kravlös integrationspolitik har lett till stora problem. Arbetslösheten är nästan tre gånger högre bland utrikes än inrikes födda. Förra året var också ungefär 60 procent av alla som fick ekonomiskt bistånd utrikes födda. Situationen göder inte bara ett skuggsamhälle, utan utanförskapet riskerar också att gå i arv i generationer.

Socialdemokraternas tid vid makten präglades av bidragslinjen. Det har cementerat utanförskapet och förvärrat problemen. Det ledde fram till det integrationsmisslyckande den här regeringen nu måste hantera.

Därför gör vi nu precis tvärtom jämfört med den tidigare regeringen. Vi lägger om migrationspolitiken och går nu mot det lägsta antalet asylansökanden sedan 1997.

Utöver skattesänkningar för alla som arbetar går regeringen nu fram med omfattande bidragsreformer som stärker drivkrafterna för arbete och integration.

För det första behövs ett bidragstak som gör det mer lönsamt att arbeta än att gå på bidrag. Det är en grundläggande princip att det alltid ska löna sig att ställa klockan och gå till jobbet på morgonen.

För det andra ska personer som kommer till Sverige gradvis kvalificera sig för att få ta del av den svenska välfärden. Det kan inte vara så att man har rätt till hela vårt generösa välfärdssystem från dag ett. Det handlar inte minst om rättvisa mot dem som idag arbetar och betalar skatt.

Och för det tredje är det hög tid att göra Kungsbackas unika arbetsmarknadsprocess till en Sverigemodell med ett aktivitetskrav för den som får försörjningsstöd. Så att man inte passivt tar emot bidrag utan till exempel aktivt lära sig svenska, för att ens kunna gå på en anställningsintervju. Eller på heltid få göra insatser som är till nytta för samhället. Det ska helt enkelt inte vara möjligt att göra ingenting, om man i grunden kan arbeta.

Genom att bry oss och ställa krav kan vi bryta den negativa spiralen med utanförskapet och göra att fler barn får se sina föräldrar gå till jobbet. Så skapar vi ett friare, tryggare och rikare Sverige – för alla.

Anna Tenje, äldre- och socialförsäkringsminister (M)

Emanuel Forsell, gruppledare (M)