Krönika: Vasaloppet kan lära oss om livet

Av Christina Wagner

Vi är mitt i Vasaloppsveckan och för femte gången sedan 1995 tog jag mig i mål på måndagens Öppet spår, denna gången tröttare än någonsin. Men då jag hade en 25 minuter bättre tid än för 29 år sedan får jag ändå vara tacksam att kroppen fortfarande hänger med.

För er som har gjort dessa typer av ultralopp, ni vet vilken påfrestning det är för både kropp och sinne. Angående det senare, det mentala får sig faktiskt en enorm workout. Tankarna pendlar blixtsnabbt mellan ljus och mörker och det är inte ovanligt att man blir djupt filosofisk. Ofta landar mina funderingar på meningen med tillvaron och hur det aktuella motionsloppet påminner om livets lopp.

Så, för den som vill veta, här kommer åtta tips på hur ett Vasalopp kan hjälpa dig på livets resa.

1. VAR FÖRBEREDD. Planera bättre, då undviker du många problem i framtiden. Välj rätt glidvalla, så slipper du bli omåkt av alla i nedförsbackarna. Väldigt frustrerande.

2. TA ETT STEG I TAGET. Visst hade jag slutmålet i sikte, men jag tänkte sällan på det eftersom det blev för tungt mentalt. Istället fokuserade jag min energi på att ta mig till närmaste kontrollstation. Det kunde jag klara av. Och kunde jag klara av ett delmål, då skulle jag också klara nästa. Och nästa. Ett steg i taget, det är så man kommer i mål.

3. JÄMFÖR INTE MED ANDRA. I mitt första Vasalopp försökte jag haka på två vänner som var snabbare än mig. Det slutade med akut muskelbristning i båda vaderna. Det finns personer som kommer att glida förbi dig i spåret. Låt dem åka. Håll din egen takt. Du tävlar inte mot andra, bara mot dig själv.

4. TA HJÄLP AV ANDRA. På tal om att hålla sin egen takt, halvvägs stötte jag på en åkare som verkade hålla mitt tempo. Jag tog ryck på honom större delen av loppet. När jag la märke till hans skägg och långa hår ryckte jag till en aning. Han såg ju ut som Jesus! Lustigt nog – eller kanske inte – så hjälpte han mig faktiskt hela vägen fram.

5. HJÄLP ANDRA. Vi åker inte loppet ensamma. På samma sätt som du behöver pepp och stöd, ge då samma energi till andra. Ta tid att heja-heja på dina medåkare. Det finns så många fantastiska människor ute i spåret och vi kämpar alla för att ta oss fram. Det blir så mycket lättare när vi hjälps åt.

6. OMFAMNA SMÄRTAN. Tro inte på sociala mediers budskap om omedelbar tillfredsställelse. Lycka kommer inte utan ansträngning. Är livets lopp smärtsamt? O, ja! Men det är genom motstånd och prövningar vi blir starka och uthålliga. Och det är lycka.

7. TRO PÅ DIG SJÄLV. Två av mina vänner, en far och hans 17-åriga dotter, som knappt hade stått på ett par längdskidor, är Vasaloppets verkliga hjältar. Efter tolv timmars fysisk och mental kamp kom de i mål med glädjetårar. Varför så lyckliga? Som nämnt ovan, de hade omfamnat smärtan – och segrat över den. Du kan mer än du tror.

8. VÄLJ GLADA BUDSKAP. Vasaloppet börjar med en 5 km lång uppförsbacke och i början av backen står en skylt med texten ”Mora 89 km”. Sååå peppande! I livet bombarderas vi av dessa till synes negativa budskap. Och tyvärr har doomscrolling blivit en hobby för många, det vill säga att de hellre dras till dystra nyheter än muntra. Själv väljer jag att fokusera på andra skyltar som ”Blåbärssoppa 2 km”. Jag vet inte vad du känner, men sådant blir jag i alla fall väldigt glad av.