Krönika: Pinsam dag för tolvåriga tomten

Av Ronny Karlsson

Krönikören, som en gång har vikarierat som tomte, heter Liv Olesen. Hon skrev bland annat den här krönikan under sin prao-vecka på Norra Halland.

Nu är vi på väg in mot juletider. Man kan känna doften av stearinljus, pepparkakor och lussekatter precis överallt. Och alla älskar tomten, särskilt att vara tomten.

Hela upplevelsen har något magiskt i sig. Visst känner alla igen tomten som en manlig gubbe som har levt hela livet? Den typiska normtomten, men vad skulle ni säga om en kort, ung kvinnlig tomte skulle komma in i ert hus och ge era barn paket?

För några jular sen så var det diskussion mellan mina farbröder och min pappa om vem skulle vara tomte det året. Detta sa min pappa till min familj när vi åt middag en sen kväll.

Då kom lilla jag på en jättebra idé. Jag frågade min pappa om jag kunde vara tomten så hans bröder och han slapp att bråka. Han tyckte det var en rolig idé och berättade det för hans bröder som höll med honom. Jag själv med en massa självförtroende i mitt 12-åriga huvud tänkte att detta skulle bli jätteroligt.

Tills julafton kom runt hörnet.

Jag håller på att leka med mina kusiner när plötsligt min pappa drar mig åt sidan av leken. Jag fattar först ingenting. Jag tänkte att han skulle skälla ut mig för jag åt upp nästan all choklad men sen slog det mig att jag ska vara tomte nu. Alla mina kusiner inklusive min lillasyster kände till att jag skulle vara tomte så när de såg att jag blev bortdragen så skyndade de sig upp för trappan med skratten i halsen. Jag själv var mycket mindre taggad.

Jag klädde på mig dräkten och rörde mig mot baksidan av huset. När jag kom fram så blev jag varmt välkomnad av min familj med en massa skratt. 12-åriga jag tyckte att det var väldigt pinsamt. Jag blev placerad i en stol och började dela ut presenterna samtidigt som min mamma tog en massa bilder. När jag äntligen blev klar så rörde jag mig så snabbt jag kunde tillbaka, klädde av mig dräkten och gick upp.

Allas jular ser olika ut och är olika varje år. Det jag vill säga med denna krönika är att vi ska ta vara på allt som sker omkring oss och inte bli förvånade när en ung, kort och kvinnlig tomte kommer innanför dörren.

Liv Olesen