Krönika: Nu är den analoga världen borta
Av Kristian Alm
Den var hightech. Det absolut senaste med autofokusfunktion, flera objektiv och en riktigt bra blixt.
Över hela världen har den färdats, fångat färgglada indianmarknader i Guatemala, kamelridande beduiner i Egypten, blåvita byar klättrande på bergssluttningarna i Greklands övärld och vindlande gränder i kulturtäta Toscana.
Häromdagen städade jag en garderob och hittade den. Där hade den legat i sin väska sedan 2008 när jag köpte min nya digitalkamera.
Det föll ur en liten fjäder (varifrån, Sydamerika, Italien?) när jag öppnade väskan och varsamt, ja, ömsint plockade upp min gamla Olympus systemkamera, provbytte objektiven och även under några sekunder bytte tid och ålder och plats.
Så bestämde jag mig. Nostalgin fick vika, det fanns ingen mening att den skulle ligga där i väntan på min framtida död och barnens trötta suck över tidigare generationers hopplöst daterade teknik.
Jag beredde utan alla objektiv så attraktivt som möjligt på köksbordet, tog en bild av den, givetvis med min mobilkamera som klarar nästan lika bra skärpa och ljusförhållanden, dessutom fixar den både vidvinkel och ett litet tele, får plats i fickan och dessutom går att ringa med...
Så ut med bilden på närmaste köpsajt. Jag pytsade in två gamla digitalkameror som också hade legat i skåpet i tio år utan att jag saknat dem.
Vad tar man betalt för gårdagens teknik? Det är väl som med oönskade kattungar, några hundralappar, inte för att man vill tjäna pengar utanför att den som köper ska vara seriös och inte bara slänga det hela på tippen.
Så det blev 300 kronor.
Inget hände. Och inget hände. Men så efter två veckor hörde en Albin av sig och undrade om kamerorna var kvar? Samma kväll var han där och hämtade dem.
” Jag tänkte jag skulle börja fotografera analogt” meddelade han, och lycklig började jag berätta om min kära Olympus, alla finesser, var jag hade varit med min kamera och.....
Han log vänligt, och avbröt: ”Du, jag har ett barn i bilen, kan vi skynda på lite? Vart ska jag swisha pengarna?”
Så var han borta och min Olympus med honom. Och ett annat liv.
Till helgen ska jag ta fram mina gamla negativkartor, slå upp ett rejält glas rom och ha nostalgifest.