Debatt: Noll organdonatorer från norra Halland

Sverige är bra på transplantationer. När organ kan räddas från en avliden person vet vi precis hur vi ska göra, och hur vi ska vårda de patienter som får sitt liv räddat. Men själva donationerna? Där ligger Sverige under genomsnittet i Europa.

För Västra sjukvårdsregionen – där Kungsbacka ingår, även om det inte finns någon intensivvårdsklinik här – som motsvaras av Västra Götalands län plus nordliga Halland, är den nyaste statistiken dyster läsning. Bara 25 av fjolårets 181 organdonatorer kom härifrån, vilket gör regionen sämst i Sverige, justerat för folkmängd.

Och hur många av dem kom från norra Halland? Noll.

Många tror att det är donationsregistret det är fel på. Men det stämmer inte. Världsledande Spanien och Sverige har samma system, det som kallas ”förmodat samtycke”. Om man inte har angett något annat, förutsätts alltså samtycke till organdonation. Felet ligger någon annanstans.
Så vad göra? Tre saker:

• Se till att varje sjukhus har en donationsansvarig. Det saknas på mer än hälften av alla intenisvvårdskliniker här i regionen.

• Se till att förbättra lagarna för hur organbevarande behandling får gå till.

• Se över donationsmetoderna, så att inte bara personer döda i total hjärninfarkt, det vi kallar hjärndöd, kan donera. Med rätt förberedelser kan även personer som har dött av hjärtstopp ibland bli donatorer.
En människa i veckan dör i Sverige i väntan på organ som aldrig kommer. Det skulle inte behöva vara så – inte i Halland, inte i Västra Götaland, och ingen annanstans i Sverige heller.

Lisa Kirsebom
Vetenskapsjournalist, författare till den uppmärksammade reportageboken ”Ur döden liv”. Den är också en skildring av familjens väntan på en livräddande levertransplantation; hennes make är Fjäråsfödde journalisten Andreas Ekström.