Flitiga fingrar och fika i Badhusparken
Av Henrik Laurén
Ett par gånger i månaden kan de ses sittande vid borden i Badhusparken, ett sällskap med garnnystan och kaffetermos i korgarna. Handarbetet är det primära men umgänget och kaffet är lika viktigt.
Bevarar hantverket. Vi vill att slöjd i olika former ska leva vidare, säger Ulla Engström (th) i Kungsbacka Hemslöjdsgille. Bakom henne Inga Johansson och Mia Silvertass. T.v. Britt Carlström och Charlotte Åslin.
Det handarbetande sällskapet tillhör Kungsbacka Hemslöjdsgille, en förening som idkar och värnar om slöjd i olika former. Då Norra Halland hälsade på var det åtta damer som handarbetade, textilslöjdade, i Badhusparken. Det stickades, virkades och broderades.
– Skriv att vi brukar vara fler än i dag, ofta är vi 12 till 15 personer, sade någon.
Några män deltog inte denna gång. Det kan eventuellt bero på att handarbete övervägande idkas av kvinnor och att männen i föreningen ofta idkar träslöjd med mer skrymmande material och verktyg än virknål och stickor. Det som enkelt ryms i picknickkorgen tillsammans med garnnystan och kaffetermos.
Har kurser– Vintertid har föreningen olika kurser, till exempel i näverarbete och då är det fler herrar med. Rent allmänt skulle vi gärna se fler män och ungdomar i verksamheten, säger Ulla Engström.
Nytta och nöje
Tanken med textilslöjden i Badhus-parken är att visa upp föreningen, handarbeta och ha det trevligt med likasinnade. Nytta och nöje i allra högsta grad. Det blir en handfull tillfällen i Badhusparken under sommaren och därtill görs några besök i samma anda i hemslöjdsstugan i Åsa, Högenstugan.
Flitiga fingrar. Det stickas, virkas och broderas i Badhusparken då medlemmar i Kungsbacka Hemslöjdsgille förenar nytta och nöje. Närmast kameran Marita Johansson (tv) och Caroline Laestadius.
– Vi vill framförallt att slöjd i olika former ska utövas och fortsätta leva i Sverige, säger Ulla Engström.
Slöjd är att bearbeta olika material med händerna, att bevara hantverket. Det finns också material att slå vakt om. Elisabeth Fraenckel gör under detta slöjdpass trasor i lin-blågarn, ett material som inte längre finns att köpa i handeln.
– Det händer till exempel att vi från dödsbon får gamla material och då får man ta tillvara dem på ett bra sätt. Lin-blågarn har egenskaper som gör det bra i trasor, tar upp vätska, säger Elisabeth.