De hänger ut pedofiler för att stoppa brott

Av Christina Wagner

De kallar sig barnrättsaktivister, inte pedofiljägare. På webbsidan Dumpen hänger Sara Nilsson och Patrik Sjöberg ut personer som är i begrepp att begå brott mot barn i sexuellt syfte. De som upplevt övergrepp som barn, eller deras anhöriga, uppmuntrar initiativet och använder sidan som ett forum för att få kontakt med andra drabbade.

Det är just att personerna som hängs ut inte har begått brott ännu som gör att Dumpen blivit omdebatterad. Dumpen har ansvarig utgivare men bryter mot pressetiska regler, Sara Nilsson och Patrik Sjöberg har även kallats medborgargarde.
– Vad är hönan och vad är ägget? Om man till exempel plockar bort rånlagstiftningen innebär det ju inte att det är lämpligt att råna, och det är inte ofarligt när man står med vapen och hotar personalen. Det är inte lagarna som styr om det är farligt, och när det kommer till barn är lagstiftningen som en greveost. Den är väldigt ihålig i Sverige, säger Sara Nilsson.

Vill inte ha fler fall
Både hon själv och Patrik Sjöberg blev själva offer för sexuellt utnyttjande när de var barn. Numera har de vigt all sin tid åt att inte låta fler behöva uppleva samma sak. De utger sig för att vara andra pedofiler eller fiktiva barn för att locka till sig förövare, och startade Dumpen för att deras motsvarande sida på facebook hela tiden blockerades.
– I början skrev vi mest artiklar, men så snubblade vi över en man som var dömd flera gånger för våldtäkt mot barn. Han sökte efter barn i sexuellt syfte så vi kontaktade polisen, men de kunde inte göra något eftersom vi inte var ett riktigt barn. Vi konfronterade honom två gånger, höll oss på avstånd, han fortsatte. Jag hade skickat 50 mejl till regeringskansliet men inget hände, när det inte gick att påverka på politisk väg skaffade vi utgivningsbevis. På den vägen är det.

Vad tycker ni att ni uppnår?
– Vi väcker uppmärksamhet för frågan. Även från de som är emot oss. Innan var det tystnad, pratar man inte om det så finns det inte. Men lyckas vi få någon som annars sitter och äter tacos på fredagarna att diskutera Dumpen och övergrepp så är det bra. På så sätt når vi ut oavsett vad, vi kan nå fram med fakta att 25 procent av svenska barn är sexuellt utsatta och att fyra procent av alla anmälda sexualbrott leder till dom.

Vad är det som driver er?
– Väldigt mycket. Det vi ser när vi fiskar är en helt annan värld. Man diskuterar övergrepp på barn på samma sätt som andra diskuterar matrecept, vädret eller semester. I söndags såg jag en vanlig bild på en liten pojke, hans pappa berättade klart och tydligt vad han gör med sin son. Jag tänkte ”du ska inte vara kvar där”. Vi har konfronterat 120 män, jag tror vi stött på sju män igen online efter konfrontation, resten håller sig lugna. Det är det som driver, när de här männen backar.
Sara Nilsson eller Patrik Sjöberg låtsas antingen vara andra pedofiler eller barn och chattar med män som söker barn i sexuellt syfte. Männen berättar ofta om sina bedrifter.
– Vi åkte till stan där en man bodde, han trodde han skulle träffa en vuxen kvinna som också är pedofil. Där stod jag i beige keps, han kom fram, vi konfronterade. Samtidigt hade vi synkat med polisen innan så de dök upp när vi var där, de grep honom så nu sitter han i arresten. Han ska definitivt inte vara med sin pojke, barn ska inte behöva växa upp så om vi kan förhindra det. Och vi kan förhindra.

Varför tycker du det ni gör behövs?
– Dels vill vi varna. En sån här människa som suttit i fängelse, han är inte ofarlig för barn. Man har skrivit en rad anonyma artiklar i tidningen men ingen vet hur han ser ut. Han är jättecharmig, ingen vet att den här charmige mannen bundit en 14-åring till händer och fötter och våldtagit henne. Ingen. Man ser inget på utsidan.

Tar ni lagen i egna händer?
– Absolut inte. Dels hade inte polisen gripit in när vi ringer, och vi har ju inga juridiska straffmöjligheter på något sätt. Vi ringer polisen i de fall där vi kan, men i de fall där det inte är ett lagbrott gör vi namninsamling. Sökande efter barn i sexuellt syfte måste kriminaliseras här precis som i våra grannländer.

Det ni jobbar med är väldigt mörkt, hur är det?
– Jag har en terapeut tillgänglig som jag kan ringa när som helst. Det är väldigt tungt när vi inte fått tag på männen, men en lättnad varje gång vi lyckas konfrontera dem. Vi vet att de backar, det gör de tveklöst, de flesta i varje fall. När vi kontaktat sådana som är dömda och fortsätter online igen för att träffas så frågar de i sista stund om det är Sara och Patrik. Och vi får chattloggar där de tror att vi ligger bakom. Min förhoppning är att varje gång de får ståfräs så ska de tänka att det är jag och Patrik som dyker upp och inte ett barn.

Vad tänker ni kring att ni hänger ut personer som inte är dömda?
– När någon inte kan dömas för brott men likväl är farlig för barn, då bör man varna för de personerna. Allmänintresset är stort när någon utgör ett hot men inte kan dömas för brott. Och polisen kan inte arbeta med de här individerna förrän de har förgripit sig på barn. De poliser vi har kontakt med på NOA har inte resurser för att utreda och man kan inte belasta en person med tio mans arbete. När lagarna inte låter dem arbeta på det sätt som krävs och tekniken skenar iväg snabbare än lagstiftningen, då är det ganska hopplöst.

Ni har fått en del kritik för att det ni gör. Bland annat efter Dagens ETC:s artiklar om att en man som tagit sitt liv efter att ha blivit uthängd och för att anhöriga till de som hängs ut drabbas. Vad tänker du kring det och kan du förstå kritiken?
– Jag tycker inte den är rätt vinklad. Nu är vi uppe på 120 publiceringar, hela svenska pressen har snöat in på två. Men var är de andra 118? De flesta anhöriga vi pratar med blir jätteledsna, inte för publiceringen utan för att det självklart krossar att man lever med en människa som sökt efter barn i sexuellt syfte och som attraheras av barn. Det finns ett par som ställt krav på att vi ska avpublicera, vi har blivit hotade med anmälan för olaga tvång och sagt att de ska söka vård och ordna läkarintyg. Vi gjorde en policyändring i samband med det, att vi inte avpublicerar, så på den punkten får vi vara stenhårda för att inte bli anmälda. Om det visat sig efter något år att personen faktiskt tagit möjligheten till vård på allvar, då hade jag mer än någon annan dragit nytta av det och tagit bort personen för det har vi kunnat göra med några fall innan. Men efter hotet om anmälan, nej, tyvärr, men vi kan finnas där som stöd och förmedla terapeut. Alla fajter vi tar för anhörigas räkning syns inte utåt, vi har daglig kontakt med ett par stycken som har ett rent helvete.

Har ni eller kommer ni ändra ert tillvägagångssätt till följd av kritiken?
– Oftast kommer ju kritiken från människor som antingen saknar sakkunskap eller från människor som inte insett vad vi håller på med. Oftast har de inte varit inne på sidan. Det här är en process. Vi har fått kritik från polisen för brister i händelsekedjor, de behöver en komplett händelsekedja för att utreda brott. Det ska vara kompletta handlingar och tidsangivelser, ip-adresser, rubbet, där har vi blivit betydligt bättre på att samla material.

Om tio år, finns Dumpen kvar?
– Det hoppas jag inte. Förhoppningsvis har polisen fått resurser nog att verkligen med kraft agera mot förövarna. Då kommer Patrik och jag ta itu med en lista vi har, allt ifrån barnäktenskap, barn som sitter fast hos föräldrar som är förövare till barn från Afghanistan som fortsätter bli utsatta för Bacha bazi i Sverige. För det förekommer i Malmö, afghaner som säljer flyktingpojkar, så vi kommer göra våra stingoperations framöver. Men just nu är det barn online vi fokuserar på.

Läs också:
Sexuella övergrepp som förändrar hela livet
Synen på sexbrott mot barn rejält skärpt
Beviskraven högre för sexbrott
Brottsofferjouren hjälper drabbade
Tufft att gå vidare efter ett övergrepp
Så ser polisen på Dumpens arbete