Krönika: Vad är egentligen en saluhall?

När jag läste om att en framtidsspanare från Kairos Future igår skulle komma till Kungsbacka för att föreläsa om framtidsberedskap för företagare tänkte jag på att samma konsult- och analysföretag agerat här förut. För några decennier sedan hade man uppdraget att reda ut vad vi som bor här helst önskade oss för att få liv i innerstaden. En saluhall hamnade överst, men några steg i den riktningen tog kommunen aldrig. Däremot börjar beteckningen saluhall nu sippra fram runt om i innerstaden. Jag vet åtminstone tre butiker som kallar sig så. De är alla utmärkta, men är de verkligen saluhallar? Nej, inte enligt gängse beskrivning och inte enligt mitt sätt att se på dem.

Vad är då en saluhall? Den andas något helt annat än dagens stormarknader och drivs av många olika småhandlare med försäljning av varierande livsmedelsprodukter och delikatesser. Saluhallar tillkom som komplement till torghandel efter förra sekelskiftet, då utomhusförsäljning av kött, fisk, skaldjur och mjölk förbjöds av hygieniska skäl. De skulle vara stora, höga och luftiga med tjocka stenväggar för att stå emot såväl kyla som hetta.
Det förvånar mig att det inte direkt efter förbudet skapades en saluhall här i Kungsbacka. Handeln är ju Kungsbackas signum och marknadstraditionen finns i vårt DNA. Därför borde Kungsbacka ha varit bland de första städerna att bygga in delar av sin torgmarknad för att bevara och förstärka den. Så skedde inte. Istället skaffade kötthandlarna egna små täckta köttvagnar. Det födde en tråkig vagntradition, som vi tyvärr dras med ännu idag.

Kungsbacka är numera en stor och välmående kommun med gott om köpstarka invånare. Kommunen skulle må väl av en rejäl och vacker handelsmagnet i innerstaden. Ett saluhallsbygge kan lätt anpassas till den genuina arkitektur som präglar innerstaden. På senare år har flera chanser att bygga saluhall på avbrända tomter olyckligtvis missats. Men loppet är inte kört. När nu Facklan-huset rivs finns ytterligare en plats, om man inte tänker flytta biograferna tillbaka dit.
Ett stort plus med en saluhall är att människor som på senare år kommit hit från andra länder där skulle få chansen att sprida sina hemländers matkultur i småskaliga företag. Små saluhallsaffärer kan enkelt locka entreprenöriella människor. De många naturgårdar som finns i kommunens periferi skulle kunna få en bättre försäljning, om vi kunde nå dem på en och samma plats. Turismen skulle också gynnas av en saluhall. Att kunna strosa runt i saluhall och få sig några läckra smakbitar till livs är ett turiststråk så gott som något.

Genom åren har de flesta saluhallar även berikats med små caféer och restauranger samt inslag av exotiska produkter. Sammantaget skapar detta en ovärderlig charm och personlig kontakt mellan kunder och säljare i de små butiksbåsen. Det ger en mångfald som svårligen formas på annat sätt och handlar bara om win-win.
Konstateras kan alltså att en saluhall är en handelsplats men också något mycket mer. Den är även en värdefull samlingsplats, där människor kan träffas och trivas. Och nog är det vad som behövs för att innerstaden ska leva!

INGRID HÖGLIND …
… ÄR KRÖNIKÖR i Norra Halland. Hon bor i Hede och har under många år varit kultursekreterare i Kungsbacka kommun. Nu är hon frilansjournalist och kulturkonsult och har bloggen Gränslöst – om allt och ingenting.