Klev tvekande in i politiken – blev kvar i 34 år

Av Christina Wagner

Politikern Kristina Karlsson (C) tar gärna möjligheten att påverka och säga vad hon tycker. I 34 år har hon varit förtroendevald i Kungsbacka, dessutom har hon drivit politikerskola i tjugo år.
– Det är demokratin som jag hela tiden brunnit för, och det har växt under min tid som förtroendevald, säger hon.

Både hetluft och renodlad glädje. Så går det att sammanfatta Kristina Karlssons år som förtroendevald, som i början av oktober tackades av i kommunfullmäktige efter alla år i kommunens tjänst. Men helt slut är inte det politiska livet ännu, det märks när det plingar till i datorn med jämna mellanrum i hemmet i Gällinge.

– Jag har haft helheten och kommunöverblicken. Det har varit en otrolig förmån att få den här inblicken och lära mig så otroligt mycket, säger Kristina Karlsson om tiden i Kungsbacka kommun.

Hon växte upp i Harlösa, ett litet samhälle mellan Lund och Sjöbo.

– Bägge mina föräldrar var väldigt engagerade på olika sätt i föreningsliv. Min mamma hade lite förtroendeuppdrag i kommunen hemma där jag är uppväxt, berättar hon.

Redan som 12-åring blev Kristina Karlsson klubbledare i 4H, senare fick hon anställning. Organisationen ligger henne fortfarande varmt om hjärtat.

– Jag har följt 4H hela tiden och är fortfarande delvis engagerad. Där får man väldigt tidigt lära sig ansvar och föreningsteknik, något som jag har haft nytta av hela mitt politiska liv.

I samband med att Kristina Karlsson träffade sin man, som var från Gällinge, flyttade hon till kommunen.

– Hans mamma var väldigt engagerad i Centerpartiet och tyckte "Nu är det minsann dags att du engagerar dig".

Med tre små barn hemma var hon initialt tveksam, men ett uppdrag som ersättare i ett av distrikten i dåvarande Socialnämnden kunde nog ändå fungera.

– Då var min yngste tre år, de andra fyra och sex. Så det var liksom med stor tvekan, vi drev lantbruk också. Men sen fick jag då frågan om jag kunde tänka mig att stå på fullmäktigelistan. Jag sa "Jo, men långt ner som ersättare, men inte mer. För jag kan ju ingenting". Det är väl ganska kvinnligt, säger Kristina Karlsson.

Maten en viktig fråga

Samma år, 1993, fick Centerpartiet två nya mandat i valet. Med det blev ersättarplatsen ordinarie plats.

– Vi var tre nya som kom in. Och en av dem tröttnade väldigt tidigt, hon ville att det skulle hända saker snabbt och det gör inte demokrati. Det är något jag har burit med mig sen, demokrati måste få lov att ta tid.

Utöver fullmäktigeplatsen hade Kristina Karlsson kvar uppdraget som ersättare i Socialnämnden och dess utskott.

– Mitt största minne från den första mandatperioden var en stor förlust för mig.

Två stora frågor avhandlades under mandatperioden, en av dem var att ta bort tillagningsköken som fanns på förskolor, gruppbostäder och äldreboenden. Genom att laga mat på några få ställen i kommunen hoppades man spara 10 miljoner.

– Och det kämpade jag emot så mycket det bara gick. Jag tror jag hade en decimeter med handlingar, vi pratade med Chalmers, Livsmedelsverket och med så många om vad det här skulle få för negativa effekter på barn och äldre. Men det gick inte, och där var vi väldigt oeniga i partiet, berättar Kristina Karlsson och tillägger:

– De handlingarna hade jag kvar tills för tio år sedan, tror jag.

De andra stora frågan var om Kungsbacka skulle gå med i Västra Götalandsregionen eller inte.

– Med facit i hand så var det helt rätt beslut. Och det var tack vare Per Ödman, tidigare kommunalråd och också fullmäktiges ordförande, som vände hela fullmäktige. När han sa "Tror ni att det blir bra för Kungsbacka, att vi blir en av 33 istället för en av 6 kommuner?", när det gäller påverkan för Kungsbackas invånare. Jag är så tacksam för Per för det, att han lyckades övertyga fullmäktige och vända hela debatten.

Att Kristina Karlsson kom att sitta i Socialnämnden var från början en slump. Trots det har frågorna alltid legat henne varmt om hjärtat.

– Framför allt personer med funktionsnedsättning. Jag är uppväxt med en moster som hade Downs syndrom. Hon föddes 1931. Läkarna sa till min mormor när hon föddes att lämna bort och glömma henne. Och det kunde varken mormor eller morfar acceptera utan de behöll henne. Tack och lov.

Osynliga frågor

Mostern kom att betyda mycket för Kristina Karlsson.

– Utvecklingsmässigt var vi jämnåriga en period, då hon betydde så mycket med all den glädje hon delade med sig av och som jag alltid har burit med mig. Men också när hon blev äldre och fortfarande bodde hemma hos min mormor, som då hade blivit änka, och blev mer av ett hembiträde. Hon hjälpte till att städa och skala potatis och sådant och var så trött på detta.

Kristina Karlssons mamma gjorde allt för att mostern skulle få egen lägenhet eller plats på en gruppbostad. Men det fanns bara stora enheter.

– Det ville mamma absolut inte, hon pratade bland annat med landshövdingen och höll på. Så den andan har jag växt upp med, det här drivet att det måste lösa sig så det blir bra.

Till slut lyckades Kristinas mamma hitta ett privat gruppboende med 20 personer för mostern.

– Det var det bästa som hänt i hennes liv. Hon var så lycklig, hon fick en pojkvän, hon fick göra saker, ut och resa som hon inte hade gjort innan. Hon var 40 år när hon flyttade dit. Så det har jag burit med mig.

1999 blev Kristina Karlsson tillfrågad om uppdrag i Handikappomsorgsnämnden. Det var en av tre nya nämnder efter att Socialnämnden delats upp.

– Det var ju frågor som varit väldigt osynliga, de drunknade i Socialnämnden. Där var det framför allt äldreomsorgsfrågor och förskolefrågor som var på tapeten, det var ytterst sällan de här frågorna kom upp på bordet.

Enda tillfällena de kom upp var när det var aktuellt att bygga nytt gruppboende.

– Så det blev att synliggöra detta och de här personerna som det faktiskt handlar om. Det blev som en låga för mig att jag ska göra allt.

Stred för assistans

Redan innan Kristina Karlsson tillträtt hörde en psykolog och socionom av sig och ville berätta om sin situation för att hantera frågor kring den här gruppen. Kristina hade redan erfarenheten från mostern hur viktigt det är att kunna leva ett självständigt liv.

– Det fanns en stor brist på bostäder men också aktiviteter för den här kategorin människor. Så det var många gånger vi var i kommunstyrelsens arbetsutskott för att prata för de här personerna. Och jag fick väldigt god hjälp av föreningen FUB, som gjorde en otrolig insats för att lära mig om LSS-lagstiftningen som infördes 1994 och som höll på att implementeras i kommunen.

Får jag fråga vad du tycker om de senaste årens utveckling på området?

– LSS är ju en rättighetslagstiftning, till skillnad från socialtjänstlagen som i förhållande till andra ska utgå ifrån behoven som finns. Enligt LSS-lagstiftningen ska det utgå från en enskilds behov, det är stor skillnad. Vi har kämpat jättemycket med personlig assistans, vi tyckte kommunen borde ge fler timmar med assistans så att man ska kunna ta del av vad samhället har att erbjuda. Men där fick vi smäll på fingrarna många gånger, det blev mer och mer prioriterande beslut som innebar inskränkningar i den enskildes vardag. Och det hade jag jättesvårt för att acceptera.

En sak som Kristina Karlsson och nämnden lyckades med var att kommunen väger in bostäder med särskild service redan i planeringen av nya bostäder. De drev också igenom barnverksamhet för barn i missbruksmiljö, BIM.

I Individ- och familjeutskottet har hon mött många fruktansvärda människoöden.

– Med en sådan inblick så känner jag en stor tacksamhet att fått vara en del av detta. Ett av mina mål med förtroendeuppdraget var att kan jag bara göra det bättre för en enda person, så har det betytt någonting. Och det har jag gjort. Det är jag så tacksam för.

Trappar ner

Som ordförande i Kultur och Fritidsnämnden fick Kristina Karlsson och politikerna bland annat beslutet om att hembygdsföreningen skulle byta lokal.

– Det startades namninsamlingar och jag fick väldigt många telefonsamtal om hur dum och oförstående jag var. Jag hade många, många sömnlösa nätter då, men jag visste samtidigt att det här var rätt. När de väl kom på plats och var installerade så blev det väldigt bra, i dag har de mycket mer aktiviteter och öppet fler dagar i veckan.

Att hon nu trappar ner beror på barnbarnen. När ett av dem var sju år spände han ögonen i henne och sa att hon alltid var på möten.

– Då hade jag fyra barnbarn, nu har jag sex, så då bestämde jag mig för att trappa ner. Jag vill finnas för dem.

När Kristina Karlsson meddelade nyheten för Centerpartiet tillade hon att ett "litet roligt uppdrag" var okej att ta på slutet.

– Det blev Tjolöholm. Det blev inte riktigt så roligt som jag hade tänkt, men jag är så tacksam för att jag har den erfarenhet jag har när jag gick in i det uppdraget.

Hon var med när kommunen gjorde granskningen av Tjolöholm, som bland annat pekade på brister i upphandlingsrutiner. VD:n fick gå.

– Det var också jobbigt. För det innebar ju en jättechock för alla anställda som jobbade i en fantastisk verksamhet.

På vägen upptäcktes att slottet inte jobbat enligt stiftelselagen. Sedan dess har flera åtgärder gjorts för att få rätsida på både det och ekonomin.

– Så det blev väldigt bra att det här kom upp till ytan. Nu har vi ordning igen och det känns otroligt bra. Så jag tycker att jag har kunnat bidra där också.

Politikerskola

Ekonomin är det som till syvende och sist är viktigast för alla beslut i kommunen, menar hon. I början var budgetsammanträdena som att välja mellan pest eller kolera, men sedan några år har budgetprocessen ändrats.

– Man har en väldigt bred dialog utifrån helheten, så var det inte innan. Sen har vi en helt annat sätt att jobba med mål, innan var vi ner på detaljnivå exakt vad varje nämnd skulle göra. Nu har nämnderna mycket mer inflytande över det de gör.

Kristina Karlsson beskriver sin politiska bana med värme, men samtidigt har den kostat mycket.

– Det har varit jobbigt känslomässigt. Men i alla sammanhang, utom det som gällde tillagningsköken, så har alla varit ense. Och så länge alla är ense så är man inte ensam, man gör det tillsammans. Och där är inga skillnader beroende på vilket parti man företräder, och det känns väldigt bra och tryggt.

Utöver förtroendeuppdragen har Kristina Karlsson sedan 20 år också haft politikerskola i partiets regi. Tidningen Dagens industri uppmärksammade politikerskolan så sent som i april i år.

– Det är en studiecirkel på temat nyfiken på politik, om vad det demokratiska arbetet innebär. Vad det innebär att vara förtroendevald, vilka beslut som fattas på vilka nivåer och så vidare, förklarar hon.

Genom åren har väldigt många varit intresserade av politikerskolan, och Kristina Karlsson har mött deltagare med olika partitillhörigheter.

– Det är demokratin som jag hela tiden brunnit för, och det har växt under min tid som förtroendevald. Vi måste jobba med den varje dag, vi kan aldrig slappna av. För det handlar om inflytande och rätten att få säga vad man tycker, säger hon.

Vi kommer osökt in på samtiden. Kristina Karlsson har sedan en tid inte teve hemma för det är så mycket negativt.

– Man tappar ju tron på framtiden, och det gäller alla åldrar.

Bekymrad

Hon är bekymrad för den verklighet som dagens unga växer upp i. Unga tjejer som pressas från olika håll och som måste vara rädda för att gå ut själva.

– Jag trodde vi hade kommit längre. Och jag har hela tiden också drivit frågan om kvinnofrid och sådant i kommunen. Men det hjälper inte hur mycket vi kvinnor håller på och talar om att män ska låta oss vara. Männen måste säga det.

Många gånger är invånare inte insatta i vad som händer i kommunen. Ofta är det först långt efter politikers beslut, när till exempel nya byggnationer förverkligas, som invånarna reagerar.

– Västlänken är ett exempel. Besluten togs för tjugo år sedan, först när grävarbetena startade i Göteborg reagerade göteborgarna och sa "Det här har vi inte fått tycka till om." Jodå det har ni, men det är så länge sen så ni har glömt det, och då var det inte intressant.

Tidsaspekten kan också vara en orsak till att till exempel unga inte engagerar sig i politiken.

– Om du då är sjutton, arton år, hur ska du då kunna engagera dig för någonting som kanske inte händer förrän om tio år? När du inte ens vet om du är kvar i kommunen. Du har ingen aning om vad du gör då, man har så fullt upp med här och nu. Och så är det ju för alla.

Kristina Karlsson är van vid att bemötas i rollen som förtroendevald, även när hon är ute privat. Hon framhåller att hon är en vanlig människa, med privatliv precis som alla andra, bara att hon valt att engagera sig.

– Det är egentligen ingen skillnad på att engagera sig i en idrotts- eller i en pensionärsförening mot att engagera sig i ett politiskt uppdrag, men jag har ett annat ansvar. För jag har ansvar för dina pengar, att de hanteras så bra som möjligt.

Det låter ändå som din tid som förtroendevald varit värt det?

– Jo, det har det varit. Men det innebar också en skilsmässa, fast det hade absolut inte med det politiska uppdraget att göra. Men det var ju en livskris för mig, och då var jag glad att jag hade de här uppdragen. Det blev att lyfta blicken och att inte stänga in mig i mitt eget, utan se världen omkring mig.

Fakta: Kristina Karlsson

Är: 69 år

Bor: Gällinge

Gör: Politiker för Centerpartiet. Ordförande i kyrkorådet Löftadalens pastorat. Har kvar politiska uppdrag till årsskiftet i arvodesberedningen, Coompanion Halland och Stiftelsen Tjolöholms styrelse

År i politiken: 34

Antal uppdrag under åren: 49

Familj: Tre barn och sex barnbarn

Fritid: Är ofta i trädgården. Odlar mycket: potatis, haricots verts, västeråsgurkor, sockerärtor och jordgubbar till barnbarnen

Kristina Karlsson med några av dahliorna i trädgården.

Kristina har lagt alla stenar i stengången runt huset själv 2018. Förra året fick hon göra om på ena sidan efter rörarbeten, det tog hela sommaren.

De röda dahliorna och och Herrestad-begonior har Kristina kvar från sin mormor.

Lappen som Kristina Karlsson och de andra i individutskottet fick när de kämpade som mest.