Efterlängtad skönsång för de äldre

De boende vid Kyvikshus i Särö fick njuta av vacker musik när trion i ”Mor dansar” kom på besök och spelade för dem. Det var Kullavikskyrkan som låg bakom att de äldre äntligen fick njuta av en fysisk konsert, utomhus i solskenet.

Boel Mogensen, Sofia Källman och Adam Grauman, trion i Mor dansar förgyllde den soliga eftermiddagen för de äldre på gräsplätten vid Kyvikshus. Under den drygt 45 minuter långa konserten som publiken fick avnjuta från nära håll, tolkades trions favoriter ur Allan Edwalls låtskatt.

– Jag tycker det här var fantastiskt. Nu var det premiär efter pandemin med att vi fick vara lite samlade och vi är så tacksamma för Kullavikskyrkan, säger Helena Bengtsson, boende vid Kyvikshus.

Helena Bengtssons barnbarn, Boel Mogensen stod för ett fint spelande på sin kontrabas och en extra stolthet infann sig därför hos Helena.

– Ja verkligen, och de är så duktiga alla tre. Jag tycker ungdomar i allmänhet idag är så duktiga, säger hon.

Viktig målgrupp

Sångaren i gruppen heter Sofia Källman, som tillsammans med sina kompisar genomförde sitt allra första framträdande som trio.

– Jag och Boel har spelat lite tillsammans, men som trio med Adam var det faktiskt första gången. Så det var väldigt fint att vi fick göra vår första spelning på den här vackra platsen, säger hon.
Hur var det att premiärspela för den här publiken?
– Jättekul. Det är en så himla viktig målgrupp och framför allt nu under pandemin så kändes det jätteviktigt. Det är inte första gången vi spelar inför en sådan här publik och det är alltid så fint.

Sofia Källman beskriver varför det är så fint att spela inför den här målgruppen.

– Jag blir nästan överraskad varje gång hur bra publik de är. De ger så mycket. Det satt en tant som dansade med och viftade lite med sina händer och dirigerade. Det händer liksom inte annars, det är lite andra spelregler, säger hon.

En gång under konserten fick hon till och med besök på scen från en åskådare som tyckte hon behövde höja sin tonart.

– Bara en sån sak, och varför inte liksom? Alla höll ju med, så det var jättebra.

Startskottet

Kullaviksskyrkans diakoniassistent Elisabeth Belgrano Laasanen var initiativtagare till konserten, som hon var mer än nöjd med.

– Det här var underbart och det gick jättebra. Fint, litet, intimt och härligt, det är precis så vi vill börja nu. Och så ska det få växa sedan, säger hon.
Vad har du fått för reaktioner av de boende nu efteråt?
– De är jättelyckliga, nästan lite tårögda. ”Det här lever vi på” sa dem till mig nyss.

Det här var startskottet på för de äldre att kunna träffas fysiskt på ett mer regelbundet sätt.

– Nu kommer vi hit varannan vecka och har lite andakt och sjunger lite. I Kullavikskyrkan håller vi just nu på att öppna ett nytt café, så där blir det en fin umgängesplats, säger Elisabeth Belgrano Laasanen.

Hoppas på mer

För Helena Bengtsson var det en eftermiddag att minnas och något som gav mersmak på fler, liknande evenemang i framtiden.

– Jag hoppas på fler aktiviteter bara så att vi kan samlas. Det är ju jätteroligt, man sitter ju inne och tittar på väggarna jämt, säger hon och fortsätter:

– Jag promenerar ju ganska mycket med min rollator, men det finns många andra här som inte går mycket alls. Kyrkan ska ha en eloge.

Mer om e-tidningen:

Läs e-tidningen här

 

Är du prenumerant? Kom igång här.

Instruktionsfilm:

[embed]https://youtu.be/EC8RertgYzU[/embed]