Med en ny syn på livet

Har du öga för detaljer? Det har uppenbarligen inte jag, men nu har jag fått en helt ny syn på livet. Jag har nog länge gått runt och trott att världen ser ut så som jag ser den, men efter ett besök hos optikern konstaterades det att det gör den inte. 

Okej, jag tar kort på texten på medicinburken för att sedan förstora upp för att se vad det står. Och ja, jag har ropat till barnen att det springer vildsvin på ett fält, men de hävdade att det var en skylt, och att det var vi i bilen som rörde oss. Ändå var det först under synundersökningen som jag fick inblick i vad jag borde se och insikt om hur dåligt jag ser på både kort och långt håll. Det tog lång tid och var svettigt att prova ut bågar. Till och med bågexperten såg att långt ifrån alla bågar såg bra ut på mig. Hon sa pedagogiskt att min smala näsa gör att glasögonen trillar ner. Jag behöver därför bågar med ”klämmor”. Experten, som hade noterat att jag var lite varm, upplyste mig om att klämmor också minskar risk för imma, då det blir en glipa mellan ansikte och båge. 

När jag sedan satte mig med optikern för att konstatera var på glasen de olika slipningarna skulle sitta, frågade jag när glasögonen skulle användas. Jag funderade redan på vilken byrålåda de skulle få ligga och skräpa i. Optikern höjer ogillande på ögonbrynen och ger mig det onda ögat, samtidigt som hon säger ”Alltid!”. Jag tar svamlande upp några situationer då det är otänkbart att bära glasögon: Inte när jag sportar. Igenimmningsrisken är enorm! Och definitivt inte om jag bara går omkring. Det skulle se helt crazy ut. Och det är meningslöst att ha dem i möten. Jag vet ju vem som är där!  Och när jag ska tala inför grupp är det positivt att inte ha glasögon. Publiken ser ut som en suddig massa, så jag behöver inte föreställa mig åhörarna nakna för att minska nervositeten. Här någonstans avbryter optikern mig, synar mig uppifrån och ner och säger allvarligt att jag inte ser speciellt bra. Progressiva glasögon är vanligt när man blir till åren. Hon undrar om det är så att jag kanske ändå är intresserad av att se vad som händer i min omgivning eller vill jag gå med skygglappar genom livet? 

När jag lämnar optikern och går tillbaka till jobbet noterar jag för första gången att jättemånga bär glasögon. De ser helt normala ut. Lite suddiga kanske, men normala. Jag berättar för kollegan att jag ska få glasögon. Kanske håller jag på att bli blind? Optikern sa något med 60% på ena ögat och 70% på andra. Kollegan lugnar mig och jämför med att om det är 98% luftfuktighet så innebär det ju inte att det är så blött att man simmar i luften. Det har han ju rätt i! Och tydligen får jag köra bil utan glasögon, så helt kört är det inte! Och ja, jag tror ändå att det var vildsvin jag såg…