Corona satte livet på paus

För tre år sedan fick Anton nya lungor. Nu rör sig familjen Larsson från Kullavik med försiktiga steg framåt i tillvaron.
– Största oron är väl att en infektion kan leda till avstötning, säger Krister Larsson.

TV-klipp och nyheter

De blev uppmärksammade av Svt redan förra våren i programmet En kamp tillsammans, lett av den folkkäre Mark Levengood. Då, när pandemin slog till, var det i stort sett total isolering som gällde för familjen Larsson. Snart ett år senare har tillvaron tagit ett par små steg närmare det normala.

– Det är inte alls på samma sätt nu. I våras från februari fram till juni visste vi ingenting. Allt var väldigt osäkert, berättar Krister Larsson via videolänk hemma från huset i Kullavik.

Livet på paus

För tre år sedan fick äldste sonen Anton sina lungor utbytta. Orsaken var en obotlig sjukdom som medförde att blodet fick allt svårare att passera normalt genom lungorna, och som i förlängningen sätter stor press på hjärtat vilket medför en livshotande situation. Med nya lungor äter Anton mediciner som dämpar immunförsvaret, vilket var en av anledningarna till att familjen valde att isolera sig fullt ut under våren.

– Då var livet på paus, fortsätter Krister Larsson.

Själv jobbar han som lärare, frun Kristina som ingenjör – och båda kunde jobba hemifrån. För Kristers del blev det, förutom att dirigera verksamheten i sin skolklass, även till att sköta undervisningen för sönerna Anton och Emil.

– Jag undervisade dem hemma hela vårterminen, så ja det blev lite dubbla roller. I början var det kanske nytt och spännande, men det blev också lite tufft på andra sätt.

Pannkakor på stormkök

När vi börjar intervjun befinner sig Krister i ett av rummen medan övriga familjen är ute i köket. Så småningom vandrar vi in till de andra, och på undertecknads skärm syns snart Anton, Emil samt Kristina Larsson samlade kring ett matbord.

– Vi gör pannkakor, på stormkök! säger Anton glatt.

Stämningen verkar minst sagt god och uppsluppen. Senaste tiden har varit riktigt bra, tycker Anton Larsson.
– Julen var bra och på nyår var det massor med fyrverkerier här omkring, berättar han.

Dessutom har han kommit igång med en grej som känns riktigt toppen.
– Jag har börjat springa. Det har inte gått innan. Men nu springer jag olika rundor och tränar upp luftvägarna, berättar Anton.

Tillbaka i skolan

Sedan i somras har familjen valt att bryta isoleringen. När det kommer till corona klassas inte längre transplanterade barn som riskgrupp, och nu har familjen gått tillbaka till ett något mer normalt liv. Anton och Emil går i skolan, och det känns riktigt bra, tycker de.

Annat var det i våras.
– Det var tråkigt. Man kunde inte träffa någon. Enda kontakten var via dataspel online med kompisar, berättar Anton.

Kristina fyller i:
– Att vara totalt isolerad som familj, så som vi var under våren, är väldigt slitsamt, och även det innebär en risk för hälsan, framför allt psykiskt. Igen, i samråd med läkare har vi gjort avvägningen att risken att bli smittad inte överväger risken att vara isolerad.

Den kraftiga andra våg som sköljt över landet med början i höstas finns dock hela tiden med i tankarna.

– Att vara hemma hela tiden tär. Men nu när smittspridningen åter igen blev så utbredd innan jul… det känns inte bra, säger Kristina.

Finns orosmoment

De lever således fortfarande väldigt strikt, och följer de råd som alla förväntas följa. För vad det gäller covid-19 finns det ett par orosmoment.

– Dels kan ju vi och Anton bli sjuka på samma sätt som alla andra, det vill säga att det utvecklas till en infektion i lungorna. Och det vore ju inte bra. Men en annan sak gäller ju Anton och det faktum att han har nya lungor. Det finns ungefär 300 personer med transplanterade lungor i Sverige i dag, varav ett fåtal har insjuknat i covid, och de har klarat sig bra. Men det som också kan hända är att en infektion kan trigga en avstötning. Och det är inget som märks direkt. Det kan komma efter ett par år, förklarar Krister.




I väntan på bättre tider försöker familjen Larsson ändå leva livet så gott som bara möjligt. Att grädda pannkakor på stormkök är kanske ett av exemplen på livskvalitet i vardagen.

Men vad tänker ni nu? Vad har ni för förhoppningar inför närmsta framtiden?
– Att vi ska få vaccinera oss. Än så länge är inget vaccin godkänt för barn, så det känns viktigt att alla som får vaccinera sig gör det, säger Kristina Larsson.

Och slutligen, Anton: Hur var det att vara med i tv?
– Det var väl okej, säger Anton och hugger in på en ny pannkaka.