"Vad gör man inte för vetenskapen?!"

Jag vet att det är det lilla i sammanhanget, men coronavåren – och sommaren – var på intet sätt snäll mot vikten. Någonting att göra med att dels jobba hemifrån med behändigt avstånd till kyl och skafferi, dels en oöverträffad ursäkt till att tillåta sig släppa alla spärra. Vadå?! Det pågår faktiskt en pandemi, jag behöver den här chokladkakan och brieosten för att trösta mig!

Skrek stopp

I samma veva som midjemåttet till slut började skrika stopp och belägg och den initiala pandemichocken hade övergått i mer grå vardag, damp lyckligtvis mejlet ner. Vid något tillfälle hade jag hittat webbsidan studentkaninen.se där forskare annonserar efter deltagare i olika studier, och börjat prenumerera på utskick. Nu var det en studie på gång för att få mer fakta om för- och nackdelar med vete respektive råg i samband med viktminskning.
Det var ju bara att se det som ett tecken och hoppa på.

Jämnade ut sig

Besök nummer ett var rätt smärtfritt. Ett antal frågeformulär att fylla i, lite blodprover, mät och väg. Jag var visst en millimeter längre och vägde ett gram mer än jag trodde, så det jämnade ut sig.

Med mig hem fick jag en Ikea-kasse fullproppad med matvaror och det var här som det tuffa började. Framöver får jag bara äta de spannmålsprodukter som bestämts i studien. Till en början gällde vete i två veckor, innan studiegruppen delades upp i två. Menyn, i alla fall spannmålsdelen, var exakt likadan varje dag: antingen två portionspåsar med mannagryn eller puffat ris, en kritvit fralla och fem skivor vitt veteknäckebröd.

Jag visste inte en om att det fanns vitt knäckebröd! Vad är vitsen med det? Och puffat ris? Det smakar lite som frigolit, det vill säga ingenting. Men enligt tipsen från dietisten jag fick träffa vid möte två, kan man hälla på popcornkrydda och äta dem som snacks.

Labbråtta

Besök tre blev skojigare, nu började livet som labbråtta på riktigt. Förutom att bli tappad på ännu mer blod och diverse andra prover, blev det en kvart i en Dexa-röntgen som mäter  fett- och muskelmassa samt bentäthet i skelettet. De två första behöver vi inte orda så mycket om, men full pott på bentätheten, det känns tryggt inför vintersäsongen.

Dagens andra stora besked – att jag blev kvar i vetegruppen, var kanske inte fullt lika skoj. Men vad gör man inte för vetenskapen? tänkte jag och putsade lite på helgonglorian.

Den 15 december har jag mitt examensdatum. Sedan får jag äta vad jag vill. Då kommer det att bli riktigt mörkt rågbröd. Precis så många skivor som jag själv bestämt!

Läs fler krönikor här