Debatt: Låt anhöriga vara med vid livsavgörande beslut

Varning till alla er som har en anhörig på äldreboende.

Min far bor på ett äldreboende i Kungsbacka kommun. Jag kontaktar ansvarig sköterska för att jag är mycket oroad för min fars hälsa på grund av den långa isoleringen. Hon säger: ”jag har tyvärr inte varit hos din pappa så mycket men var där i slutet av april”.

Frågor om sjukhusvård

Chockerad och mycket förvånad får jag höra att min far har, enligt sköterskan, tagit ett livsavgörande beslut. Han vill inte vårdas på sjukhus om han blir sjuk och han vill stanna kvar i sitt boende för han har levt klart.

Hon har också visat en film på hjärt-lungräddning på en mobiltelefon. Min far är blind på ena ögat och ser dåligt på det andra. Han har afasi efter en allvarlig stroke och är mycket nedstämd på grund av besöksförbudet. Min far förnekar att ett sådant möte ägt rum och det är inget som han står upp för – blir han sjuk vill han till sjukhus och få vård av specialister för att bli frisk.

Enligt sköterskan måste hon ställa dessa frågor till alla boende om hur de vill ha det om de blir sjuka. Det har hon fått i uppdrag från sin chef på Vård- och omsorg.

När det nu är så att ni som chefer gått ut till våra äldreboenden och bett ansvarig sköterska att ställa sådana frågor och får ett så livsavgörande svar, så borde väl anhöriga direkt kallas till samtal så att de också vet och kan respektera ett sådant beslut.

Direkt olämpligt

Min uppfattning är att det är skamligt av er att gå ut till våra äldre och fråga om de vill vårdas på sjukhus om eller när de blir sjuka, nu när det varje dag pratas i tv om att 70 plussare ska hålla sig hemma så de inte belastar vården.

Självklart kan man ställa en sådan fråga till en gammal svag deprimerad person och få exakt det svar som min pappa gett enligt sköterskan. När det dessutom är besöksförbud till äldreboenden för anhöriga som är de äldres bästa livförsäkring och det dessutom är besöksförbud för läkaren på boendet så fråntar ni dem rätten till rätt vård och omsorg som de har lika rätt till som alla oss andra.

Vad har vi fått för samhälle när alla säger: ”jo men min chef sa att jag skulle...” och ni på Vård- och omsorg säger: ”vi har fått order uppifrån att ställa dessa frågor”?

Vart tog det sunda förnuftet och empatin vägen? Det är oerhört opsykologiskt och direkt olämplig tid att ställa dessa frågor nu, när de som byggde Sverige behöver all uppmuntran och livsglädje de kan få från sin omgivning.

Vi vill leva!