På jakt efter mikroskopiska svampar

Av Kristian Alm

"Åååh, vad söt den är!" En kattunge? En nyfödd killing?
Inte alls. Det handlar om en vit hårskålsvamp under en rutten pinne. Häng med på exkursion med Göteborgs svampklubb.

Det är en fuktig och lite småkylig söndagsmorgon. På parkeringen vid Gäddeviks naturreservat har ett gäng svampnördar samlats.
Och det handlar inte om några matentusiaster som drömmer om kantarellmacka eller tryffelpasta.
Nej, när Göteborgs svampklubb ger sig ut är det oftast helt andra svampar som står i fokus. Det handlar om att kartlägga de mer oansenliga, men ack så viktiga svamparna, som bland annat ser till att död ved bryts ner och kretsloppet i skogen kan fortsätta.
Den här gången går alltså turen till Gäddevik, en fuktig plats med mycket död ved, alltså utmärkt jaktmark för svampletare.

Tryffelexpert
Mikael Jeppson tar täten. Han forskar om svampar vid Göteborgs universitet, och det är där som svampklubben uppstod, även om skaran vidgats med åren. Nu är man runt 60 medlemmar.
– Jag forskade länge om röksvamp och jordstjärnor, men nu har jag gått över till tryffel, berättar Mikael Jeppson, medan vi strövar i vårgrönskan.
Tryffel? Att äta?
– Nej, nej, jag äter inte svamp från skogen. Jo, någon enstaka kantarell kan det väl bli.
Du vet för mycket om giftiga svampar?
– Ja, jo, så kan det nog vara.

Förtjust
Denna dag är ändå inget ätbart i sikte. Sommarkantarellerna dröjer nog en månad till. I stället är det mikroskopiska arter som lockar fram förtjusta utrop bland entusiasterna, och vild diskussion om vad det kan vara. Kanske ett rostöra? Eller ett raggskinn?
– Titta, en Lachnum virgineum! Så söt!
Nu får man nog både vara utrustad med lupp och ett väääldigt stort intresse för att tycka att svampen "vit hårskål" är det gulligast man sett.
När någon hittat ett vackert exemplar på någon förvittrad trädstam samlas flera snabbt för att beundra och kanske ta med en bit i en plastask.




– Kunskaperna om svamp växer snabbt och man delar in dem i allt fler underarter. Svampböckerna blir tjockare och tjockare, och ofta går det inte att skilja på arterna utan att skicka dem till labbet och göra en DNA-analys, konstaterar Mikael Jeppson.




Fascinerad
Han har ända sedan ungdomen varit fascinerad av svamp, denna märkliga konstruktion som varken är djur eller växt, och som egentligen lever sitt håriga liv under mark och bark och bara då och då låter en fruktkropp poppa upp.
– Det finns en enorm diversitet, och man räknar med kanske 10 000 olika arter. Det triggar en del svampentusiaster, att räkna hur många man kan rapportera till Artportalen. Det är som 300-klubben för fågelskådare, fast med väldigt många fler arter att hitta.
Hur många har du själv hittat?
– Ingen aning, det är inget jag bryr mig om.