Frukostcykling i magisk natur

Av John Skoglund

En förtrollande dimma mötte cyklisterna vid Gåsevadsholm. Uppför backen till Hanhals Kyrka var det fri fart och inga vackra tankar. Förbi strandkanten vid Torkelstorp där lös sommarsolen och det kunde åter njutas när mjölksyran lagt sig.

Kungsbacka cykelklubb bildades 2013 och innan dess fanns det en lös grupp av cykelglada som träffades.
– Det var en facebook-klubb som hette Roadrunners, sägs det från den tretton personers starka grupp som samlats vid kabelgatan en tidig fredagsmorgon i juli.

En snabb genomgång av Malla Sjöholm som är ansvarig för frukostcyklingen. Kontroll så att alla har koll på vilka instruktioner man använder när man cyklar tätt i grupp. Det pratas mer än vad man tror i gruppen när de cyklar, inte bara om livet och vad som hänt sedan de sist träffades, utan också ett snack som bygger på att de cyklar säkert i trafiken.
– Vi ska vara max 12 i en grupp så idag delar vi upp och i två grupper, säger Malla Sjöholm. Enda specifika instruktionen handlar om Hanhals kyrkbacke, där gäller fri fart upp.

Chris Froome eller Mark Cavendish
Första gruppen drar iväg och nästa ska trampa väg om någon halv minut.
– De är något snabbare än oss, vi kommer vara 30 sekunder från början som sen kan bli några minuter efter, säger Simon Harvey. Han är engelsman och då kommer snabbt frågan upp om vem han är mest lik sin i sin cykling, landsmannen Chris Froome eller spurtkanonen Mark Cavendish.
– Chris Froome säger gruppen i kör, han är som en bergsget.
– Jag har precis kommit hem från att ha cyklat en vecka i Pyrenéerna, cyklade från Biarritz i Frankrike, svarar Simon Harvey.

Förutom någon avhoppad kedja flyter cyklingen på längs vägen. I dimman vid Gåsevadsholm är sikten dålig men det är helt stilla och tyst och innan grupperna syns, men däremot hörs ljuden av rullande däck och några skratt. Norra Hallands fotograf hinner inte ta många bilder innan de svischat förbi.

Myriad av fina vägar
Kommer du precis utanför Kungsbacka finns det mycket vägar med lugn trafik för att träna med cykel.
– Det finns så mycket fina vägar här i norra Halland, jämfört med när jag bodde uppe i Kungälv där är det så långa distanser innan man får fina sträckor. Här kan man bara svänga ut, så är det en myriad av fina vägar med liten trafik på, säger Thorbjörn Robertsson som kommer från Holmsund utanför Umeå.
Vilka vägar finns det uppe i Västerbotten som är bra?
– Det är bara E4 söderut svarar Thorbjörn och drar ner en skrattsalva från sina kompisar. Det är mest snöskoter och skidor där uppe berättar han medan frukosten serveras på Kaffebaren på Lindens torg.




"Mjölksyran den får man på köpet"
Att cykla ensam på väg till tåget eller affären i motvind kan ibland inte vara något man längtar efter att göra.
– Vi har pratat om det här, det är nog hormonerna. Det är något kemiskt som händer när man cyklar i grupp, det blir en euforisk känsla, säger Jonas Olsson och fortsätter att berätta. Det går inte så fort när man cyklar, det är en väldigt behaglig känsla jämfört när man sitter i en bil. Då upplever man inte de känslorna med lukter, smakerna och dimman som låg nu på morgonen och mjölksyran den får man på köpet.
– Som när du cyklar från Fjärås kyrka bort mot Rossared, man får se väldigt mycket vackert. Det är harar på vägen och rådjur på fälten, fyller Mats Hallin i angående naturupplevelsen det blir.

Gänget som cyklar den här morgonen är rutinerade och tränar regelbundet med cykel.
– Cykling kan man uppleva på så många olika sätt, säger Malla Sjöholm. Vi har olika fartgrupper beroende på hur snabbt man vill cykla. Att ligga och pressa mot en tid, då blir det en annan upplevelse.
– Så här kanske man kör i 10–15 mil när man tränar inför Vättern Runt eller liknande, och då ser man inte hararna längre. Utan då är man mer fokuserad på det man gör, säger Hans Rane.

Efter frukosten ska dagen fortsätta, någon bor centralt i Kungsbacka, medan andra har ytterligare några kilometer att cykla hem igen, till bland annat Fjärås och Onsala.