Grattis Carl Gustaf

I vår konungsligt betitlade kommun har vi kanske ett speciellt uppdrag idag, när kungen har högtidsdag. Fast jag måste erkänna att jag inte är speciellt intresserad av kungligheter.

Kungahuset är ju egentligen den mest omoderna och odemokratiska institution vi har. Självfallet borde vi ha republik. Men då skulle det krävas dyrbara presidentval sådär vart fjärde år. Det kungliga skulle vi också behöva bevara och levandegöra på museer och slott, för det är vår historia. Då kanske det är bättre att låta allt vara som det är. Kostnaderna skulle nog bli desamma, och äkta vara smäller alltid högre och ger även lite glans åt vårt land.

Kungen har som statschef en diger tid med 48 år bakom sig och har klarat den utan att ha makt. Han är därför inget hot mot vår demokrati, och han och hans familj gör inget ont utan är bara bra att ha för representation.

Jag har aldrig träffat kungen. Då han var på Eriksgata i Kungsbacka 1981 och invigde Livets träd på torget var jag bara en i publiken. Och när han många år senare var på min dåvarande arbetsplats kulturhuset Fyren i samband med en miljömässa var jag på tjänsteresa i Stockholm. Jag vet alltså inte om han är värd att hyllas, fast han verkar vara en trevlig prick, som obehindrat rör sig i de flesta sällskap. Som synes tilltalar jag honom här vänskapligt med du och förnamn och hoppas att det inte innebär majestätsbrott.  Men jag tror han uppskattar att vara lite vanlig. Han förefaller faktiskt vara en liten spelevink. Det märks på hans sätt att lättsamt vifta bort fadäserna han gör, frejdigt gå vidare och, som han säger, ”vända blad”. Jag gillar det, så trots att jag inte är rojalist kan jag tänka mig att ge honom några ord på hans födelsedag:

Carl Gustaf fyller sjuttifem,
det vill vi hylla nu med kläm,
för han vår konung är.
Han saknar makt, är blott symbol,
Sverige i tiden är hans mål
och inte bara prakt och prål,
ty han är visionär.

Versen kan sjungas på Otto Lindblads melodi till kungssången.

Någon present till kungen tycker jag inte att vi behöver ha, för han fick ju nyligen hela vårt vackra landskap Halland att ge som hertigdöme till sitt senaste barnbarn prins Julian. Fast frågan är förstås vad vår konstitutionella monarki säger om vem som är givare och tagare i det utbytet. Har vi fått en hertig, eller har barnbarnet fått ett landskap att vara hertig över?

Hur som helst med det. Jag tycker i alla fall att vi tar upp ett fyrfaldigt leve för vår kung, skålar och gratulerar honom antingen formellt med ”Varma lyckönskningar Ers Majestät” eller mer i tiden med ”Grattis Carl Gustaf”. Jag föredrar givetvis det senare.