Flydde från kriget och hamnade i Hanhals

Av Eric Andersson

För ett år sedan vaknade Nikita Zhigalov av ljudet från en explosion i Charkiv. Efter en månad i ett skyddsrum påbörjades en flykt som var allt annat än problemfri. Nu har han tillsammans med sin fru kommit till rätta i Kungsbacka och Hanhals Kings.

I gryningen 24 februari 2022 inleddes Rysslands invasion av Ukraina. En av städerna som blev hårt ansatt inledningsvis var Charkiv i nordöstra Ukraina. I samma sekund som ljudet från den första bomben hördes förstod Hanhalsbacken Nikita Zhigalov och hans fru att de skulle behöva fly landet.
Nikita Zhigalov föddes i Izjevsk, en bit väster om Uralbergen. I Ryssland blev han sedan kvar tills det 2019 dök upp ett kontraktsförslag från Ledyanye Volki Kiev i Ukraina. När det var dags för första matchen hade pappersarbetet för övergången inte hunnit bli klart och Nikita Zhigalov fick se matchen på läktaren.

Träffade sin fru
Där träffade han en ukrainsk tjej som numera är hans fru.
– Vi hade en kompisrelation först men blev tillsammans när jag gick till en annan klubb i Ukraina, säger 25-åringen.
När han skrev på för HC Kharkiv Berserks bosatte han sig tillsammans med sin nyfunna kärlek i utkanterna av Charkiv. Vad han inte visste då var att han ett drygt år senare skulle tvingas gömma sig i ett skyddsrum i en månad samt fly landet.
Klockan fem på morgonen 24 februari 2022 vaknade Nikita Zhigalov och hans fru av att en bomb slog ner ett par kilometer från deras bostad. Det första paret gjorde var att ringa fruns föräldrar som bodde i en annan del av stan.
– I början var det svårt att förstå vad som hände, det tog några timmar innan vi insåg. Dagarna innan fanns det information om att det kanske skulle hända någonting men jag trodde aldrig det skulle ske. Det kom som en chock.

Skyddsrum
Huset han bodde i var ett lägenhetshus på fyra våningar med 35 portar. På källarplan i huset fanns ett skyddsrum som var uppdelat så att varje port hade sitt eget. Det var i skyddsrummet som månaden efter invasionen tillbringades med ett tiotal andra människor. Under de första fyra-fem dagarna lämnade de inte skyddsrummet annat än för att gå upp i lägenheten och hämta mat.
– Ett par dagar innan hade både vi och min frus föräldrar storhandlat. Vi hade gott om mat i vår lägenhet så på det sättet hade vi tur.
När maten väl tog slut fick fruns pappa ge sig iväg för att handla tidigt på morgonen. Köerna till mataffären var långa och bara att lämna skyddsrummet var en risk i sig. Nikita Zhigalov vågade inte, i egenskap av rysk medborgare, visa sig ute på gatorna.
– Om någon fick reda på att jag var rysk medborgare hade vad som helst hade kunnat hända. Vi var rädda, framför allt under de första dagarna men sen insåg vi att det inte var så mycket vi kunde göra. Det var bara att ta det som det kommer och försöka göra det bästa av situationen.
Ganska exakt en månad efter invasionen, i slutet av mars, hjälpte HC Kharkiv Berserks tränare dem att fly landet. Två bilar av SUV-modell hämtade upp ett tjugotal människor, inklusive Nikita Zhigalov och hans fru. Målet var staden Belgorod i Ryssland som ligger nära gränsen den ukrainska gränsen. Resan tog tio timmar, trots att det bara var fem mil mellan bostaden i Charkiv och Belgorod.

Vägen avspärrad
Nikita Zhigalov berättar att vägen var avspärrad på tre ställen. De två första passagerna gick bra, men i den tredje och sista stötte de på problem. Den ukrainska polisen hade fått reda på att en bil med ishockeyspelare från Ryssland var på väg och stoppade dem. De togs in på förhör och fick lämna ifrån sig sina mobiltelefoner.
– Vi sa aldrig att vi skulle till Ryssland utan att vi skulle till ett område som är lite av en gråzon, det är oklart vilket land det tillhör.
Väl inne på polisstationen börjades det skjutas artilleri igen och de fick ta skydd i källaren under några timmar. När det hade lugnat ner sig utanför tvingades de spela in en video med ukrainsk propaganda.
– Vi fick säga att vi var ryska medborgare och att vi var emot kriget. Efter det var vi fria att åka igen.
Mardrömsresan var inte slut där. En kort stund senare fick de punktering på bilen.
– Lokalbefolkningen i en liten by hjälpte oss med ett nytt däck och gav oss mat och vatten. Under tiden vi höll på med däckbytet började det återigen bombas och skjutas. Det var en väldigt jobbig resa.

Över gränsen
Till slut tog de sig över gränsen till Ryssland och Belgorod där de landade i några timmar hos en bekant till hans mamma. Därefter satte de sig på ett tåg till Moskva för att bli upphämtade av en familjemedlem som körde Nikita Zhigalov och hans fru till Sankt Petersburg.
Nikita Zhigalov ville fortsätta spela ishockey och i Ryssland fanns det inga intressanta alternativ. Paret sökte sig därför vidare och första tanken var att åka till Norge där fruns syster bor. Men via en före detta lagkamrat som bor i Åsa blev han tipsad om Hanhals Kings. För att ta sig till Sverige fick de först åka till Turkiet, ett av få länder som fortfarande tog emot flygtrafik från Ryssland. 25 oktober landade paret i Sverige utan varken bostad, jobb eller Hanhalskontrakt.
– Han tränade med oss ganska länge innan han blev spelklar. Det var en del administativa saker med Migrationsverket som behövde lösas, samt boende, berättar Dmitri Milchakov, tränare i Hanhals.

Debut i januari
Debuten i Hanahlströjan gjorde Nikita Zhigalov i hemmamatchen mot Lidköping i mitten av januari. Nu bor de i ett atterfallshus en bit utanför Kungsbacka och trivs bra även om det är tufft att vara långt från släkt och vänner. Det är ishockeyn som kommer avgöra om det blir en långvarig vistelse eller inte.
– Om det finns möjlighet att stanna kvar och spela här är jag gärna kvar. Skulle den möjligheten inte finnas vill jag spela någon annanstans i Europa.
Lägenhetshuset i Charkiv står kvar, men bombsplitter har slagit ut fönstren på två av våningarna. Fruns pappa är fortfarande kvar i staden medan mamman har lämnat Ukraina.
– Min fru har haft det väldigt tufft och jobbigt. Hela familjen har splittrats och hon har slutat umgås med sina vänner. Det är påfrestande.
Pratar ni mycket om situationen i Ukraina?
– Ja, men mest om hur nära och kära har det. Det är inte så mycket prat om det politiska.
Hur ser du på det som händer?
– Det är tufft för alla. Jag vill att det ska vara frid och lugnt.
Hoppas ni kunna flytta tillbaka till Ukraina i framtiden?
– Allt beror på hur det här kommer sluta för det är mycket som är ovisst just nu. Charkiv till exempel, där min frus pappa bor, kommer det vara Ukraina eller Ryssland? Det kan gå hur som helst så det är svårt att förutse någonting, säger Nikita Zhigalov.