Strid om förfallna stugor

Av Kristian Alm

Som spöklika minnen ligger resterna av elva gamla sommarstugor i skogen i Vallda. Nu hotar byggnadsnämnden med vite om inte rucklen rivs. Men den kände Onsalaföretagaren P-O Cristenson håller emot.
– Jag vill få rätt att bygga nytt på marken!

Dörrarna hänger på trekvart om de ens finns kvar. Fönsterna är utslagna sedan länge. Inuti står mögliga soffor, en trasig TV och flagnande möbler. Utanför vittnar gamla cyklar och skraltiga trädgårdsmöbler om att skogen vid Högekullevägen i Vallda en gång var en sommaridyll för barnfamiljer.
Men det var länge sedan, ett annat sekel faktiskt.
– Jag tror att de sista flyttade på 90-talet, säger P-O Cristenson.
Den kände Onsalaföretagaren och fastighetsägaren köpte marken på 8,5 hektar med tillhörande enkla stugor på 80-talet. Affärsiden var inte de små hyrorna stugägarna betalade, utan tanken var att få stycka av och bygga villor och parhus.
– Jag har lämnat in förslag och begäran om planläggning vid ett par tillfällen men fått blankt nej.
Så området har legat kvar orört, och när torrdass och enkel kallvattenledning från en brunn i närheten inte lockade några sommarfamiljer längre övergavs stugorna.

Tillhåll

Några av dem har till synes varit tillhåll för uteliggare eller ungdomar, någon har bränts ner och ett par av dem har P-O Cristenson själv plockat bort.
– Jag tyckte det verkade farliga om barn skulle komma dit.




Men nu har byggnadsförvaltningen tröttnat på förfallet, och på nästa nämnde är stugorna uppe för beslut. Inspektöreran har identifierat elva byggnader i olika stadier av förfall, och förslaget till politkerna är att Cristenson får fyra månader på sig att riva, annars blir det vite med 20 000 kronor per byggnad, sammanlagt alltså 220 000 kronor.
– Det är ju billigare än förra gången jag hotades av vite, skojar P-O Cristenson.
Han är luttrad och har haft många duster med kommunen, som han menar har ett ont öga till honom och är extra petig och negativ när han vill bygga.
– De tycker väl jag är för tyken och frispråkig mot deras hantering av byggfrågor. Och jag kanske är lite vårdslös i mina uttalanden ibland.

Hemskt

Oavsett hur man ser på den teorin, så medger fastighetsägaren att han inte är ensam om att få nej till byggen väster om motorvägen. Onsalavägen som dröjer och dröjer i väntan på en lösning av hackspettfrågan, lägger en våt filt över utvecklingen.
Men visst ser området hemskt ut?
– Jo, jo, det håller jag med om. Och jag får väl riva förr eller senare. Men nog behövs det väl rivningslov, och med nuvarande köer på byggnadsförvaltningen kan det inte gå så fort? Jag ställer mig gärna sist i kön.
80-årige P-O Cristenson har nämligen inte gett upp sina planer på att få bygga, och vill gärna använda de fallfärdiga stugorna som ett förhandlingsargument.
– Det finns ett beslut i gamla Särö kommun från tiden före sammanslagningarna, där min mark skulle få planläggas när det fanns vatten och avlopp utbyggt. Och det har Kungsbacka byggt ut nu, så då borde det gamla beslutet gälla.
Han har ytterligare ett kort att spela ut.
– Jag ägde aldrig stugorna, bara marken och arrenderade ut den, så det är ju inte jag som ska riva utan stugägarna. Vilka de nu är....Annars kan jag ju rusta upp stugorna, men det är väl bara att förlänga lidandet.
Vad vill du bygga?
– Jadu, hade det varit kommunala Eksta hade det väl handlat om 100 bostäder men jag nöjer mig med 20 enplansvillor. Det förslag jag har haft inne förut har bara handlat om fyra parhus, som en kompromiss. Och grannarna här ute ser gärna att jag bygger.
Så räkna med en lång byråkratisk strid innan frågan om de förfallna stugorna är avgjord. P-O Cristenson är inte den som ger sig i första taget.

Läs mer:
Bakslag för Onsalavägen