Debatt: Så kan Halland fira en hållbar jul 2047

”Å, ett eget abonnemang hos Air Scooter!” Femtonåringen jublar när hon öppnar det slanka kuvertet under granen. Nu kan hon ta sig till fotbollsträningarna själv och slippa tigga skjuts.
Föräldrarna har stått emot hennes enträgna böner i flera år – Kinas kontroll över de mineraler som behövs till batterier lätta nog för de små svävarna gjorde den trendiga transporttjänsten orimligt dyr. Men efter det avgörande cirkulärtoppmötet i mitten av 2040-talet lyckades Europa äntligen säkra återvinningen av råvarorna och få ned priserna.

Lillebror strålar efter att ha packat upp sin kvantklocka, en present som var otänkbar för några år sedan. Sedan sanden tagit slut i så gott som hela världen blev det omöjligt att tillverka glas som fungerade i moderna touchskärmar. Först nyss, när OECD-länderna enades om förbud mot att krossa fönsterglas vid husrivningar, fick glastillverkarna tillräckligt med råvara igen.

Föräldrarna växlar varma blickar över barnens huvuden. Själva ser de mest fram emot julmiddagen, skinkan och brysselkålen som påminner om när de var små. Då var skinka vardagsmat, men när priserna på näringsämnen som fosfor och kväve rusade under de ryska krigen blev seriös djurhållning näst intill ekonomiskt omöjlig. Skinka till jul och ägg till påsk, den äldre generationens traditioner, blev förbehållet de förmögna.

Minnet av de åren sitter kvar. Julen 2047 är det inte länge sedan återvunnen fosfor blev tillåtet i fodret hos EU:s få kvarvarande grisbönder och fågeluppfödare.

Kan en vanlig jul se ut så här om 25 år?
Vi önskar alla hallänningar en lycklig jul 2047, med god mat och julklappar som inte bidrar till att förstöra planeten eller klimatet. Men om det ska gå har samhället en viktig uppgift: att vänja sig vid en ny syn på avfall.

Om vi menar allvar med att bygga ett hållbart samhälle måste vi börja använda de råvaror vi redan har utvunnit, om och om igen, i stället för att hela tiden skaffa fram nya. Men eftersom avfall fortfarande ses som ett problem, i stället för en källa till hållbara råvaror, så är det väldigt svårt i dag.
Exemplen i den här julsagan är inte påhittade. EU tillåter inte återvunnen fosfor i djurfoder i dag, trots att den är renare än fosforn från gruvorna i Marocko – för den kommer ju från avfall. Annars skulle vi kunna hämta det mesta vi behöver rakt ur avloppen. Sand som duger att göra glas till fönster och skärmar av håller på att ta slut, till stor del eftersom det är lite besvärligt att ta vara på fönster vid rivningsjobb.

Hela världen skriker efter metaller och mineraler till batterier när miljontals fordon ska elektrifieras. Ändå hamnar 8 000 ton uttjänt hemelektronik varje år i hushållssoporna i stället för att tas tillvara – bara i Sverige. Och värst av allt: Hälften av klimatutsläppen beror på att vi hela tiden använder nya naturresurser, i stället för att använda dem vi redan har.

En hållbar framtid är möjlig, och vi har faktiskt inga alternativ. Det kräver en ny syn på avfall i hela samhället, en som utgår från vårt behov av råvaror som inte skadar jordklotet. Gott nytt år – 2023 är ett viktigt steg på vägen.

Anne-Lie Tillbom, tf regionchef för Halland på miljöföretaget Ragn-Sells