Apropå artikel om kosläpp i Norra Halland.
Tusentals samlas varje vår för att se kor skutta ut på grönbete. Det kallas folkfest – barn skrattar, vuxna filmar, media rapporterar. Men medan vi jublar åt deras frihet, blundar vi för det som kossorna själva vet: friheten är kortvarig och villkorad.
De kor som springer ut är kor som utnyttjas för mjölkproduktion. För att producera mjölk måste de föda kalvar, som nästan alltid tas ifrån dem inom ett dygn. Tjurkalvarna dödas ofta tidigt eller säljs vidare. Kvigorna blir framtida mjölkmaskiner. Den sorg och stress en ko känner när hon skiljs från sitt barn nämns sällan i rapporteringen. (Tjurar exploateras för sperma).
Kosläppet är ett PR-evenemang för en industri som bygger på tvång, separation och kontroll. Att korna skuttar beror inte på glädje över livet – utan på att de släpps ut efter en lång vinter instängda. Att vi firar detta säger mer om oss än om dem.
Så kanske borde kosläppet vara något annat än en folkfest. Kanske borde det vara en stund för reflektion: över vår makt, våra val och de liv vi formar efter våra behov. För bakom varje språng på betet finns en berättelse vi inte vill höra – men som vi måste börja lyssna på.
JM
Läs mer debatt:
Debatt: Kolla Parkstad – från framtidsvision till förfall
Debatt: Den lilla gestens kraft i vården
Strax innan pandemin bröt ut och stängde världen tog familjen ett stort beslut. De bestämde sig för att lämna USA och flytta till Sverige. Nu bor de sedan sex år tillbaka vid havet i Åsa. – Jag är så tacksam för att vi flyttade, säger Emily Bender Petrov.

