I en av Sveriges mest välmående kommuner, Kungsbacka, står vi inför en paradoxal och oroväckande situation.
På vår lokala förskola i Frillesås upplever vi en personalbrist som inte bara är oacceptabel, utan också direkt skadlig för våra yngsta medborgares utveckling.
Våra fröknar gör heroiska insatser varje dag, men de är få och deras arbetsbörda är tung. Hur kan det vara så att i en kommun med sådana resurser, får våra två- och treåringar inte den uppmärksamhet och kvalitetsundervisning de behöver och förtjänar? Våra barn är inte bara en del av kommunens framtid, de är dess hjärta och själ.
Därför ställer jag frågan direkt till våra politiker och beslutsfattare: Hur kan ni tillåta att denna situation fortgår i en kommun som Kungsbacka? Varför prioriteras inte våra barns grundläggande rätt till en god start i livet?
Vi behöver se konkreta handlingar och lösningar. Vi kräver att kommunen omedelbart tar tag i denna kritiska fråga och säkerställer tillräckliga resurser för att förbättra förhållandena på våra förskolor. Detta är inte bara en investering i våra barns nuvarande välbefinnande, utan också i samhällets framtida välfärd.
Det är dags att Kungsbacka kommun visar att våra barn är en prioriterad del av dess framtid. Våra barn förtjänar inte mindre.
Robin
Inne på sjunde året som anställd hos nöjesparken
I en fruktansvärd storm i januari 1920 går ångfartyget Macona under på revet utanför Nidingen. 49 besättningsmän omkommer – bara en enda man överlever genom att klamra sig fast i masttoppen i vinterkylan. Nu berättar Frillesåsförfattaren Carl-Magnus Stolt den dramatiska historien.