Debatt: Farliga hundar får för många chanser"

Jag vill tacka Länsstyrelsen för att de svarar på min kritik – men samtidigt beklaga att svaret känns undvikande och otydligt. Jag har aldrig påstått att Länsstyrelsen har befogenhet att göra platsbesök i varje ärende. Min poäng är att det är just det som är problemet.

Farliga hundar kan gå kvar i samhället utan kontroll. Ofarliga hundar kan få munkorgstvång – utan att någon från myndigheten ens har sett dem. Det är inte rättssäkert. Varken för människor eller djur.

Att hänvisa till att lagen inte tillåter platsbesök är inte ett försvar – det är ett argument för att lagen måste ändras. Och om ni själva säger att ni hade önskat kunna åka ut och träffa hund och ägare, då borde ni också stötta den förändring jag – och många andra – nu kräver.

Jag reagerar också starkt på att kostnaden för omhändertagande lyfts fram, som om det vore ett hinder för att skydda allmänheten. Visst, det är en kostnad – men det är inte en kostnad som drabbar myndigheten, utan den enskilda hundägaren. Att ändå använda det som argument i debatten är anmärkningsvärt.

Länsstyrelsen och lagen säger att det går att omhänderta en hund på plats – men Länsstyrelsen medger att det inte är vanligt. Och det märks! Farliga hundar får för många chanser, och ett omhändertagande sker oftast för sent – efter att flera incidenter redan inträffat.

Men då måste man ställa frågan: Om lagen tillåter omhändertagande – varför är det så ovanligt att ni använder det? Att själva säga att det är “inte vanligt” är i sig ett erkännande att ni inte agerar tillräckligt snabbt eller konsekvent. Det är inte ett lagproblem. Det är ett tillämpningsproblem och det är allmänheten, andra hundar – och ibland oskyldiga hundägare – som får ta konsekvenserna.

Och låt oss vara tydliga:

Länsstyrelsen är en kontrollmyndighet. Att hävda att lagen hindrar er från att göra platsbesök är missvisande. Det är inte så att lagen förbjuder det – det är snarare att tillsynslagen inte ger ett tillräckligt tydligt mandat för kontroll på plats. Men i så fall bör ni som myndighet driva på för att få det – inte använda det som ursäkt för passivitet.

Att dessutom hänvisa till att “allmänheten måste anmäla” är en förenklad förklaring av ett komplext problem. I många fall finns det redan flera anmälningar – både till Polisen och Länsstyrelsen – om samma hund, ibland med både vittnesmål, bilder och filmer som bevis för att förelägganden som t.ex. koppeltvång inte efterlevs. När sådana uppgifter når er, måste ni ta nästa steg i processen – annars urholkas hela systemet.

Det är bra att en lagöversyn pågår. Men tills dess behövs en annan attityd: Att ta ansvar, agera tydligt och våga ifrågasätta ett system som i dag inte fungerar.

Jag står för min kritik. Och jag står för att vi behöver förändring – nu.

Anna Sellman, VD Onsala Hundcenter

Tidigare djurhandläggare vid Polismyndigheten

Läs mer debatt:

Debatt: Skandal med endast ett tågset

Debatt: Centralisering nyckeln till jämlik och effektiv sjukvård

Debatt: Dags för framtiden att ta plats i politiken