I en tid när ojämlikheten ökar och samhällsklyftorna växer, behöver vi återigen påminna oss om varför vi byggde vår gemensamma välfärdsstat. Den svenska modellen var aldrig tänkt att bli ett teknokratiskt projekt. Den föddes ur en samhällsidé om rättvisa, solidaritet och alla människors lika värde oavsett plånbok, kön, efternamn eller härkomst.
Socialdemokratins värderingsgrund är att människan aldrig ska reduceras till enskilda egenskaper. Alla har rätt till samma chans, inte bara i teorin utan i verkligheten som sådan. Det är därför välfärden finns och den fyller en mycket viktig roll i vårt framgångsrika samhällsbygge. Den fungerar som ett löfte om att ditt liv inte ska bestämmas av dina föräldrars inkomster, din hälsa eller din bostadsadress. När du väl behöver samhället finns samhället där för dig, som du också har bidragit till att bygga upp. Den givna idén om ett obrutet samhällskontrakt är en nyckelfaktor för ett samhälle som håller ihop.
Men det löftet är idag hotat. Välfärden i allmänhet har i många avseenden förminskats till en förlöjligande diskussion utifrån en terminologi som någon kostymnisse har kommit på om att 125 procent välfärd ska utföras med 75 procent av resurserna. Ingen talar samtidigt om att vi har haft kraftiga förskjutningar av kapital i vårt samhälle där rika har fått monstruösa skattesänkningar samtidigt som välfärden går på knäna. Ingen talar om att vi har näst högst arbetslöshet inom EU (vi har nu högre arbetslöshet än Grekland) samtidigt som välfärden skriker efter arbetskraft. Sammantaget är detta den perfekta stormen. Nu kan högerpartier hävda med eftertryck att vi löser problem med privatiseringar och ”effektiviseringar” och samtidigt skapas en ond spiral där människor känner att välfärdssamhället inte levererar. I det läget går förtroendet, mellan samhällets aktörer, förlorat.
Socialdemokratin bygger på en annan idé. Att vi hör ihop. Att vårt samhälle blir starkare när vi håller varandras rygg. Att frihet inte bara handlar om valfrihet för den som redan har – utan om verkliga möjligheter för alla.
Därför måste vi återuppbygga välfärden. Vi måste ta tillbaka den demokratiska kontrollen över samhällsutvecklingen med den demokratiska kraft vi tillsammans förfogar över. Vi behöver investera i vårt samhälle för varandra och för framtidens generationer.
Ermin Skoric
Socialdemokrat
Läs mer debatt:
Debatt: Centralisering nyckeln till jämlik och effektiv sjukvård
Debatt: Dags för framtiden att ta plats i politiken
Debatt: Inte konstigt att färre läser till undersköterska
Hundratals säckar blir liggande i lokalen
Sammanträffanden ger ringar på vattnet
"Frågan är inte om, utan när ett barn utsätts"
I en fruktansvärd storm i januari 1920 går ångfartyget Macona under på revet utanför Nidingen. 49 besättningsmän omkommer – bara en enda man överlever genom att klamra sig fast i masttoppen i vinterkylan. Nu berättar Frillesåsförfattaren Carl-Magnus Stolt den dramatiska historien.