Vad heter 112 på spanska?

Full panik – min 91-åriga mamma har trillat i klipporna utanför det hyrda sommarhuset i sydöstra Spanien, och nu ringer hon mig, eftersom ingen hör när hon ropar på hjälp.

Men jag är ju just på väg att gå ombord på en färja tillsammans med min kompis Tomas i Göteborg. Hur ska jag kunna hjälpa henne?

Kanske kan jag ringa 112 och be dem ta kontakt med deras motsvarighet i Spanien? Men då måste jag ju veta exakt var min mamma ligger, och vad var det nu platsen hette?

Jag försöker desperat googla fram det på mobiltelefonen, men varje gång jag får fram sydöstra Spanien råkar jag klanta till med mina stora fingrar och kartan försvinner.

Minut för minut går, min mamma ligger bland klipporna, hon kanske har brutit något, och nu ropar Tomas att vi bara måste gå ombord om inte vi ska missa färjan, och jag har ju fortfarande inte hittat platsen på kartan.

Men! Jag har ju datorn i väskan, kanske är det lättare att få fram adressen där? Men den är nästan urladdad, var finns det ett urtag? Där! Men då måste jag dra ur lampsladden först, får man göra det i ett väntrum till färjan, och nu ropar Tomas igen, det är bara vi två kvar innan dörrarna stängs.

Och det har gått så lång tid, hur klarar sig min mor liggande bland klipporna, är det redan för sent, det är nog bättre att ringa direkt till spanska 112, men frågan är om min spanska räcker för att klara det samtalet?

”Hola, mi madre, accidentia, roccas, urgente, quick, do you speak english?”

Väckarklockan kommer som en befrielse. Lätt svettig och med en blixtrande huvudvärk sätter jag mig upp i sängen. Som vanligt efter en mardröm tar det en stund innan det verkligen förankrats i hela kroppen att det hela bara var en dröm, och jag vågar knappt snooza en stund, av rädsla för att glida tillbaka in i den parallella verkligheten.

Under frukosten ägnar jag en stund åt drömtydning. Svårt. Jag har ingen resa jag oroar mig för, min mor verkar ha det bra i sin lägenhet och är inte på väg ut i obanad klippterräng. Och drömmen inträffade innan coronahelvetet. Kanske så enkelt som att internet och datorerna på jobbet krånglade hela dagen före? Att inte komma ut på nätet är väl det närmsta en vaken mardröm man kan ha idag. Jaja, vem vet.