Brist på takhalm – Äskhults by odlar själva

När takhalmen blev allt svårare att få tag i stod Äskhults by inför ett dilemma: byta material på sina tak eller odla och tillverka egna halmtak. De valde det senare alternativet och förra hösten skördade Äskhults by sin första egna takhalm.

Äskhults by är en oskiftad by från tidigt 1800-tal som ägs och förvaltas av Västkuststiftelsen. Sedan 1990-talet har arbetet pågått med att återställa byn till sitt ursprungliga utseende. På 60-talet planterades stora mängder granskog på området som på senare år tagits bort och ersatts med ljunghedar som prydde markerna på 1800-talet. Det har även lagts tillbaka stenar på åkrarna som tidigare tagits bort. Allting brukas med häst i byn och det strävas efter att använda gamla metoder och tekniker i största möjliga mån.

Den äldsta byggnaden i byn innehåller fortfarande brädor från 1600-talet. Taket på den och ett antal andra byggnader består av takhalm. Takhalm som sedan ett år tillbaka odlas på de egna markerna.

– Det blev väldigt svårt att få tag i takhalm. I Sverige finns det ingen som odlar och kvalitén på takhalm utomlands är väldigt varierande, säger museibonden Jessica Bergqvist.



Alternativet till att odla egen takhalm var att byta ut halmtaken mot annat material. Något som hade gått emot ambitionen att återskapa byns 1800-talsutseende.

– Många lägger vasstak idag, eller plåttak. Men det hade inte varit tidstypiskt korrekt vilket gjorde att vi hellre odlar eget, säger Jessica Bergqvist.

Kortare livslängd

I och med att klimatet har förändrats i Sverige har livslängden på halmtak blivit kortare. Förr, när vintrarna var torra och kalla, höll halmtaken i ungefär 30 år. Numera, när vintrarna snarare är blöta, försämras takens hållbarhet.

– Man tappar ungefär 10 år i livslängd på taken jämfört med förr. När det är blött blir det mer mossa på taket vilket gör att taken aldrig riktigt torkar upp. Det försämrar hållbarheten, säger Thomas Carlsson, museibonde på Äskhults by.

En indikation på när det är dags att lägga om ett halmtak är när käpparna under halmen blir synliga. Då är taket på upphällningen och börjar tappa sin funktion. Förr i tiden hade bönderna sällan tillräckligt med halm för att lägga om hela taket på en och samma gång. Det har efterliknats på en av byggnaderna i byn.

– Första året hade man kanske 20 kvadratmeter halmtak att lägga, året efter det lite mer och det tredje året kanske det inte fanns någon halm alls, säger Thomas Carlsson.



Takhalmsodlingen på Äskhults by är på ungefär ett halvt hektar. Rågen som används kallas midsommarråg som sås i mitten av sommaren. Ett par månader senare släpps det på får som betar och trampar på odlingen för att stressa rågen och på så vis skynda på tillväxten. Under sensommaren eller tidig höst kommande år är rågen redo att skördas.

Svårt att hitta en fungerande metod

Skörden görs med en självbindare framförd av hästar som skär av grödorna och binder ihop dem i buntar. Därefter påbörjas det tidskrävande arbetet.

– Stråna behöver tömmas på korn och särskiljas från ogräset som följer med. Gör man inte det kommer det fåglar och möss som gnager på taken. Plus att vi vill använda kornen till nästa års sådd, efter förra årets skörd fick vi ungefär 500 kilo korn, säger Thomas Carlsson.

De har fått testa sig fram för att hitta en metodik som fungerar. Ett vanligt tröskverk går inte att använda då det tenderar att knäcka halmstråna. Är halmstrået knäckt fungerar inte vattenavrinningen vilket gör att taket läcker in vatten.

– Det är en balansgång mellan att använda gamla metoder, samtidigt som vi inte har oändligt med tid att lägga på detta, säger Thomas Carlsson.


Enligt Thomas finns det mycket att lära av gamla tekniker.

– Människorna förr hade en enorm kunskap om vad de höll på med. Jag tror att om man tar det som är bra nu och kombinerar det med saker som var bra förr så hittar man en bra modell till slut.